Vix

Jag är sjukt sliten men Vix är ju söt. : )

Lilla Vix har nu bott här i 4 dagar och han är en galen liten krabat. Han har hunnit med massor av äventyr och tar allt med en klackspark, svansen i topp. 🙂 Inatt sov han äntligen en hel natt! Första valpen jag har som inte sover hela natten. Dom två första dagarna vaknade han 02.30 – mindre mysigt. 😉

Han smälter bra in i flocken och Unik är hans bästa lekkompis och Sinus är idolen man sitter och tittar på. Vix har även hunnit med att smita från mig för att hälsa på två tanter när vi var ute ” men sådan söt liten sak han är” – jotack jag vet. 😉 Han är riktigt självständig och har humör. Allt tar han med viftande svans och jag ser mycket Sinus i honom. 🙂

Vi har börjat träna lite smått och han har hunnit bekanta sig med klickern. Sköter sig bra!

Här är en liten video på vix.

Apjävla nervös, presentationsångest och träningsuppdatering

Om 3 veckor ska jag tävla officiellt i Agility med min kompis Border Collie Lana. Jag är apjävla nervös – är det okej man svär och säger så? Ja det spelar ingenroll egentligen för nu gjorde jag det. Nu är det hårdträning som gäller 3 veckor framöver, vi ska nyttja den nya inomhuslokalen och på torsdag blir vårat första ordentliga pass! Ska bli spännande. Jag har inte tävlat agility officiellt sen 2009 då jag tävlade med Rebell och vi hann inte med många officiella starter då han blev sjuk. Minns när jag tävla med Rebell en tävling och jag glömde banan, minns att jag hade fasat för det så glömmer jag banan, haha! Men sen minns jag också en tävling då vi vann och tog våran första pinne i hoppklass 1, åh fina Bällebus, jag saknar dig.

Det känns ändå så nervöst att tävla, jag tänker redan nu hur jag glömmer banan eller att jag snubblar över hindren och slår halvt ihjäl mig (ja så klumpig är jag faktiskt) höhö. Jag får väl vara glad om jag kommer ihåg min handling. 😉 Men det ska ändå bli kul och det får gå som de går, bara vi har sjukt kul jag och lill bananen!

Kelpiegossarna följer med och är hejjarklack! Blir nog awesome!

Där är jag och Lanis när vi tävla KM:et i Boden i somras och det gick faktiskt bra!

——————————————————————————————————————–
Träningen har inte gått så bra dom senaste dagarna med Sinus. Han har börjat strula i dirrapporten som han aldrig gjort tidigare och han har börjat ljuda och stressa upp sig endel, inte okej. Jag och min kompis Maria var i söndags till Piteå och träna i ridhuset där och då gick det verkligen inte bra. Han gjorde en fin ruta och skötte sig strålande under gruppmomenten men dirrapporten och friaföljet gick inte bra alls, sen satt han och pep/småskällde medans jag träna Unik och vi har jobbat så mkt med det att han inte får låta och det har funkat fint men förväntan blev väl för hög hos gråben..

Unik skötte sig strålande i ridhuset! Kanon fin ruta och klockrena gripanden, han var riktigt i gasen men ändå så att han kunde kontrollera sig själv, åh min pluttiga lilla Unik så duktig han är. 🙂

På hemvägen i bilen prata jag och Mara om presentationsångest och nervositet och det är två stora lass jag har. Jag blir så himla nervös ibland och sen fattar jag inte ens varför jag ska ha presentationsångest, så sjukt onödigt! Har alltid haft onödigt höga krav på mig i allting. När jag tävlade i längdskidor förut och jag vann var jag ändå inte nöjd – jag minns att jag en gång kom i mål och vann men var så förbannat besviken på mig själv för att jag borde ha kommit snabbare i mål. Sen när vi hade en springtävling i skolan och jag kom tvåa – jag var helt knäckt och ville ha revansch. Idag när man tänker tillbaka är det ju helt galet, åh well.

Igår sent på kvällen passade jag på att köra en vittring inomhus med Sinus och ojoj så fint! Han gick ut lugnt och plockade snabbt in rätt pinne. Unik fick också köra en vittring och det gick sjukt bra! Poletten trillade äntligen ner. 🙂

Idag blir det att nöta dirrapport med Sinus samt fjärr och vi ska knacka ner till stan och göra det så alla kan studera mig, gah sjukt nervigt. 😉
Unik ska få köra en fjärr och vittring utomhus.

Hare bra alla!

Jag våldspussar min kompis valp Varro (Vix brorsa)

Ohundigt

Den 18 Oktober 2o11 valde finafina Jennifer att vandra vidare till den andra världen. Hon valde att slå ut sina vingar och flyga långt bort.

Vi tänker på henne varje dag, vi kan inte se henne, inte prata med henne men vi vet att hon lever kvar i våra minnen och inom oss.
Nu är hon en vacker ängel som har ro i själen. Vi saknar henne ja vi är många som saknar henne. Hela livet hade hon framför sig, endast 18 år gammal flög hon iväg.

Jag sitter nu och minns tillbaka när jag, min barndomskompis Matilda, Emilia och Jennifer var ute på stan och härjade runt. Vi sprang genom klädaffärer, vi pratade om hur bra det skulle vara om man vore rik, vi skrattade och spanade efter snygga killar. Vi hade riktigt roligt den dagen och det minnet bevarar jag djupt inom mig. Vi alla var så glada och skrattade så vi grät.

Fina fina Jennifer jag hoppas du nu har ro i själen.
Vi saknar dig och det går inte en dag utan att vi tänker på dig.

—————————————————————————————————————
Jag läser rätt många bloggar där ungdomar skriver hur dåligt dom mår, hur mycket dom slåss för att få rätt hjälp och hur lätt hjälpen vänder dom ryggen och det gör ont att läsa. Vad hände med att man ska hjälpa andra? Vården finns för att hjälpa men vården idag på många olika ställen gör inte det. Allt fler och fler väljer att ta sitt liv och det är inte okej, allt fler ungdomar väljer att avsluta sina liv innan dom knappt börjat leva. Det gör ont och det är inte okej.
Ska det vara så fruktansvärt svårt att få rätt hjälp? Ska det ta så lång tid för många innan man hittar den? Ska det behöva vara försent för så många? Ska det behöva vara en kamp?

Den här artikeln berörde mig enormt och jag blev så arg och ledsen! Såhär får det inte gå till. Det är fruktansvärt.
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=6672416

Läs den här också.
http://domkallarhennec.blogspot.com/2012/01/farval.html
Fruktansvärt. 😦

Tripp,trapp och trull

En kass Iphone bild men här är en bild på alla 3.
Sinus, Vix och Unik.

Att ha 3 hundar är verkligen en skillnad mot 2 speciellt om man har en liten valp. 😉 Uniks valpperiod var verkligen guldvärd, han är utan tvekan den lättaste valp jag haft. Även om han var väldigt självständig som liten så var han så himla lätt. Skällde aldrig, tog allt med ro och bara var. Han sov verkligen järnet under hela valpperioden. Sinus var hemsk, herrejisses! Vixen är precis som Sinus. Vix är överallt och ingenstans, han hoppar in i grejer, springer in i grejer och är himla orädd. Han har ett humör och upptäcker nya ställen med svansen i topp. Gölligast är han ju när han sover. 😉

Vi kampar och leker mycket och ja han har rätt bra kamplust, älskar grejer och Unik har blivit hans bästa lekkompis.

Idag for jag och träna med Sinus och Unik och det gick riktigt bra. Sinus hade lite väl mycket lösa hjärnceller men när han taggade ner lite och tänkte till blev det bättre. 😉 Unik fick köra fler självständighetsövningar och det gick riktigt bra!
Imorgon ska jag och gossarna åka iväg och träna i Piteå med Maria och hennes aussieflock. Lilla Vix ska vara hemma och göra livet surt för min kompis Frida under tiden, mohaha..

DEPP

Jag var och röntgade Unik i torsdags och han skötte sig så fint lillgossen. Han är så himla lätt att ha med sig och verkligen en guldvärd liten hund. Jag röntgade ryggen, HD och ED. Ryggen var ua och rätt antal ländkotor så det kändes ju skönt. När jag såg plåtarna på höfterna såg inte den högra alls lika bra ut, den såg slapp ut så jag har mått dåligt sen röntgen för magkänslan sa han inte är fri.
Idag kom resultatet in på hunddata (fort gick det!) men tyvärr fick han HD grad C, det känns förjävla trist. Unik är en hund som är fint musklad och han är väldigt nätt så det är ju bra, att jag hållt han så fin i formen. Visst kommer han funka och tävla och träna med men det handlar ju inte om det, de handlar om att det är tråkigt att han fick C för det gör ont, det känns inte bra. Depp och ledsen är jag idag.

Ryggen var ua.
HD C
ED ua.

Jag ska vänta tills jag får hem pappret från skk och se om han fick dubbel C på båda höfterna eller om det bara var på ena och sen ska jag ringa och prata med dom och ja jag ska röntga om han om 1 år..

Finaste lilla Unik samma hund ändå!

Vix

Vix är ett halvsyskon till Sinus och Unik och han är också en hane. Dom har samma mamma allihopa – underbara Ia! Jag har träffat V-kullen endel, Vix och alla hans syskon och det är en jätte bra kull. Dom har mycket motor, orädda och är helt galna! Men jag hade bestämt att jag inte skulle ha någon valp. Jag har två superfina gossar som är hela mitt liv, jag skulle gå igenom eld för dom men sen så lägger jag ner all min tid på hunderiet, jag tränar och vill ta mig långt. Hela min själ och hela min tid lägger jag ner på dessa fyrbenta underbaringar och jag lever för dom. Dom är min familj.. Utan dom inget jag.

Anna är världens bästa uppfödare men hon är även min familj. Hon finns där hela tiden och hon är som en mamma för mig – jag ser henne som min mamma och hon har blivit det genom åren och jag ser verkligen upp till henne för hon välkomnade in mig till hennes liv med öppna armar, hjälpte mig när jag behövde det som mest och fanns där.

Så när Anna frågade om jag ville ta Vix på träning och socialisering ett tag så sa jag ja!
Sinus och Unik är så himla fina i vardagen och är så himla trevliga att ha och göra med och jag har tiden så självklart får lille Vix komma hit och vara här ett tag. Så nej jag äger inte Vix. Anna äger Vix men vi samarbetar. Många undrar om det kommer vara svårt när han bara ska vara här ett tag men det tycker jag inte, visst kommer jag fästa mig vid han men nu visste jag ju från början att han bara kommer vara här ett tag.

Hittills har Lilleman kommit bra in i flocken, Unik är hans bästa lekvän och Sinus är störtläcker att sitta och titta på 😉
Vix är orädd, far fram som en dåre och lyssnar riktigt fint. Nu sover alla tre helt utslagna efter alla utevistelser.

3 blir 4

..Iallafall för ett tag.
Säg hej till Grejaskogens Vix. 8 veckor och alldeles galen.

🙂

Mindre bra frittfölj men toppen zäta!

Idag var det toppen träning med Maria och hennes aussieflock.

Sinus och Unik krigade på fint men visst fick man sig lite tankeställare. Sinus var riktigt i gasen och vårat friafölj som varit så fint var idag inte alls fint. Han pep och morra och det var verkligen längesen, inte okej.. Mot slutet lugnade han sig och då fick vi till några riktigt snygga raksträckor men han kom även lite långt fram vilket inte heller bruka ske. Nåja man ska ha lite svårigheter att lösa. 😉 Kan inte gå som på räls alltid. Imorgon hoppas jag friaföljet går bättre! Rutan och dirrapporten gjorde han fint, inga problem. I rutan la vi till kommendering och störning men han låg fint kvar i rutan.  Zätat gick suveränt! Vi körde sitt-stå och ligg men valde att avsluta efter stå.

Unik var het i gröten. Hans långa ben for åt alla håll och kanter. 😉 Han fick köra rutan, spontana lägganden, sättande under gång och inkallning. När han samlat ihop sig gick det bra. Lättare med Unik – han kan man dra upp hur mycket som helst och man behöver aldrig oroa sig för stress eller ljud. 😉

Maria filmade så här är filmen på Sinus frittfölj, lite smådelar. Sen tränade jag igår håll fast så det är film på det också.
I början hör man hur han piper och sen ser man hur det kryper under hans tassar, han går även för långt fram och helt om ser inte bra ut. Jag går även som en stel fiskpinne, inte okej.. Men nyttigt att se speciellt för mig som slarvat med friafölj träningen. Nu ska det tränas mer frittfölj, ett moment man kan peta på forever.. typ..

För att du är det bästa

Klockan är 03.30 på morgonen och jag kan inte somna. Min bästa Sinus ligger ihop kurad som en boll bredvid mig, trygghet! Min finaste Sinus – för att han är min bästa vän ❤

Love

Nu är min kamera tillbaka från lagningen så snart äre slut på iphone bilder. 😉 Ska bara hämta ut kameran också, som jag saknat den!
Iveckan händer det grejer. Bla ska Unik röntgas på torsdag ryggen, hd och ed, håll tummarna!

Fina Simon

Fina Niken sitter fint, lilla känguru!

Världens bästa!