Sitter på jobbet och ska avverka 7 timmar hära och sen vidare till Gammelstad för Screams första rehab, känns spännande!
Helgen blir inte så fartfylld, jobbar och åter jobbar! Igår hade vi personalmöte och jag säger det igen; jag älskar mitt jobb! Har så bra arbetstider, världens bästa chefer, trivs så himla bra och sen Maj 2012 har jag varit fastanställd, så jevla härligt!
Ikväll blir det ut på en springtur med Ia och Unik, skönt med lite egentid med Kälpisarna 🙂
Ha en bra helg ni alla! Kram!
Jag kan bara le efter morgonens träningspass ! Ia och Unik är så himla härliga! 😀 Alltid ger dom hundra procent och dom momenten vi plockat isär och lagt mer ner tid på har verkligen gett resultat!!! Ias ruta är så bra nu! Hon springer med snabbt tempo och det är inga tveksamheter! Ni kommer se i filmen att jag belönar hennes utanför rutan rätt mycket men hellre utanför rutan än för långt fram. Uniks friafölj går bättre och bättre, han känns mer avslappnad! Mina älskade dårar!
En film från morgonens träningspass.
Skrik
Lillhjärtat
Bäbis
På fredag är det dags för Scream att få åka på rehab och snart är han förhoppningsvis helt återställd och kan börja leva livet som valpusling igen! Ska bli oerhört spännande att sätta igång han så vi kan börja träna och sen så småningom ge oss ut i tävlingsbanorna. Dock ska jag vänta länge innan vi tävlar, han behöver sin tid att landa och mogna, han är eh vad ska vi säga lätt hispig 😉 Sen är det inge bråttom då jag har Unik och Ia att tävla och vi har många planer inför nästa år, pepp!!
Men kolla bilderna, visst har han blivit vacker? Lätt den snyggaste och bästa aussien, höhö 😉
Jag fick en jättefin kommentar idag; alla era kommentarer är så fina och men den här fick mig att le så jag måste lägga ut den här!
”Känner inte dig men måste då säga att du verkar vara en fantastisk hundägare( och sånt glädjer mig!) Dina hundar har tur som fått dig som matte… Lycka till framöver 
”
Jag blir så glad och det värmer så enormt!!
Jag älskar mina hundar så enormt och skulle prioritera dom över allt annat! Dom gör allt för mig och sänder mig mängder med kärlek hela tiden så det är mitt ansvar att göra allt för dom. ❤
Jag och hundarna har befunnit oss ute i ingenstans och umgåtts med bästa Anna och Lillasyster Tilde. Jag älskar att vara där. Jag har fått sova ut ordentligt, kroppen har vilat och jag är äntligen utvilad.
Vi har sett på film, surrat i mängder, fotat, gapskrattat åt lilla liten. Måste bara berätta; Lillasyster satt i min famn tidigare i eftermiddag och så skratta hon och det var som att hon log för hela världen, gud så lycklig man blev. ❤
Hundträningen har vilat men imorgon ska vi iväg och träna, längtar! Ia och Unik ska drillas massor! Scream ska få kämpa på med vittringen inne och det går så bra, filmade ikväll och la ut på min facebook.
Sen något helt oviktigt men som är ganska onödigt. Unik har blivit fet. Jag skämtar inte; han är tjock. Jag har alltid hållt mina hundar i fin form men den senaste tiden har varit som en dvala då mitt liv varit kaos så hundarna har fått mindre motion och sen har jag bortskämt dom med ben lite för mycket. Anna sa idag att hon tyckte Unik var tjock och Maria sa det tidigare i veckan, haha jag dör. Nu blir det hårdbantning på Unik..
❤
Igår ringde Strömsholm; Provsvaren var negativa, MR/CT visade inga konstigheter och allt såg bra ut! = So happy I could die! 😀
Nästa vecka på blir det första rehab besöket. Han ska få laser och fortsätta äta smärtstillande samt koppelvila och sen kommer han bli bra!! Tänk att en muskelinflammation kan orsaka såhär mycket smärta hos en liten hund? Galet men ändå skönt att det ”bara” var det!
Det har varit riktigt tungt den senaste tiden, många tårar, sömnlösa nätter, oro i kroppen konstant och alla mina tankar har varit hos Scream men NU kan jag äntligen andas ut och le! Alla dyra kostnader, den långa resan, det dåliga bemötandet på strömsholm, alla veterinärbesök; allt har varit värt det och jag skulle göra om det tusen gånger om. Allt för mina älskade 4-benta! ❤
Ett stort tack till alla ni underbara människor för erat stöd, ni är guld!!!
Snart 8 månader. Love.
Från att ha varit i en total dvala så har träningsglädjen kommit tillbaka. Kejdningar, länkningar, detaljer och helhet – Ja Unik och Ia är fantastiska! Tänkte på det igår; Hade Unik fått ta Ias friafölj och Ia fått ta Uniks ruta så hade det varit awesome! Tyvärr är det inte så lätt! 😉 Igår var vi ute 2 timmar och det var så underbart!
Idag efter jobbet tänkte jag köra en sväng igen och sen till helgen ska kennelmamma får kolla på mitt Uniks och friafölj och kanske komma med några ideér.
Hundträning är verkligen världens bästa terapi och jag har saknat det när allt fokus varit på annat håll och orken att träna bara inte funnits.
Unik 5 veckor
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Unik. Sådan glädje sprider runt sig i hela mig och jag börjar nästan gråta för att jag blir så lycklig. Jag minns när jag valde ut Unik i valplådan, redan där drogs hela jag till honom. Han föddes som kullens minsting och hade ett stort vitt märke på bröstet, format som ett T och sen en liten prick på huvudet som sedan visade sig vara en virvel. Att han fick namnet Unik hade jag redan bestämt innan och det namnet kom jag på via Rebell, jag och Rebell hade ett Unikt band och sen att han såg ut som en Unik var bara ett plus.
Tiden gick och jag räknade ner dagarna då Unik äntligen skulle flytta in hos mig och Sinus och gudarna ska veta att min Unik är så speciell. Ju äldre valparna blev och började visa mer av sig själva så var inte Unik lika galen som alla andra i sin kull, han var mer ensam och älskade att sova, helt emot det jag sökte i en hund MEN ändå kunde jag inte sluta tänka på honom, hur knepig han än var så var han ju min. Jag bollade mycket tankar med kennelmamman under deras uppväxt och hon sa att det kommer, han kommer få fart och som hon hade rätt! Nu kan hon säga för sig själv ”var vad det jag sa ;)”
När Unik var 8 veckor var jag nog lyckligast i världen. Han är min första planerade valp som jag följt från början och hade valt själv och bestämt namn åt. Rebell kom till mig när han var 4,5 månad och hade redan ett namn, Sinus var inte heller planerad och hade också ett namn så med Unik var det helt annorlunda.
Jag skrattar inombords när jag tänker tillbaka på Uniks valpuppväxt, herregud vilken dröm han var på vissa plan! Han har aldrig dragit i kopplet, han var rumsren när han kom, han har aldrig skällt och det var inga problem för honom att ligga kvar i sängen när jag gick ut på promenader ensam med Sinus. Hade man varit ute med Unik och miljötränat 1 timme på stan så direkt man kom in la han sig och sov, han gjorde aldrig ett väsen av sig! Han har aldrig hoppat upp i soffan utan han satt ner och vänta tills man lyfte upp han, haha! Inte ens försökt hoppa upp i soffan. Jag trodde någon drev med mig och många gånger undra jag vad det var för valp jag fått hem. Rebell och Sinus hade ju varit monster i jämförelse!
I träning klickade vi inte i början, det tog lång tid för oss att hitta varandra men allt har varit värt det i slutändan för som vi klickar nu. Vi fick även lägga ner mycket tid på sociala biten då Unik som valp inte gillade andra människor speciellt mycket, idag älskar han folk. Han slänger sig i deras famn och vill gosa och det är tack vare alla tips från kennelmamman vi fått. Sen var han även väldigt speciell, tyckte han inte om något så stack han. Jag minns speciellt ett tillfälle. Sanna var hundvakt då jag jobbade och då var Unik 4 månader, hon skulle gå ner på isen och fota med dom och hade tagit med sig en leksak, dom vandrade på skoterspåret och tillslut bestämde sig Unik för att han bara inte ville vara med så han stack hela vägen tillbaka och satte sig vid bilen, haha. Minns så väl när Sanna ringde för att berätta det och som jag skratta. Saknar dom tiderna. Jag och Sanna och alla våra tokar.
När Sinus somnade in trodde jag inte mitt och Uniks band skulle kunna bli ännu starkare men hade jag inte haft Unik hade jag gått under. Vi fick ännu starkare band och Unik växte otroligt mycket i sig själv, för första gången i sitt liv fick han lösa allt utan sin storebror vid sin sida och nu idag är det Unik som är storebror.
Unik är verkligen speciell. Han sticker ut än idag. Han har en otroligt stark personlighet! Tycker han inte något är okej så vänder han ryggen till och blir dryg, han snuttar på filtar och har nog världens bästa avknapp. I träning är han gudomlig och vi har verkligen hittat varandra. Jag tror att man kan forma en valp mycket och hade Unik inte hamnat hos mig så är jag ganska säker på att han inte hade varit såhär galen i träning som han är idag. Folk som följt han sen valptid och sett han i träning vet hur han har har sett varit; han har inte haft samma passion i bollar som han har idag, inte heller har han haft samma galenskap i ögonen som han har idag och han har även varit fruktansvärt känslig, gått ner sig och blivit jätte låg men idag finns det ingen tendes till det och nu ska jag faktiskt vara ego och klappa mig själv på axeln för jag är så grymt stolt över arbetet jag lagt ner på honom och hur långt vi faktiskt utvecklas tillsammans!
Unik är ett levande bevis på att man aldrig ska ge upp!
Unik har kommit långt för att bara vara 2 år, han är så mogen i sig själv så jag ibland får slå mig i skallen bara för att inse ”att han bara är 2 år.” Han har en enorm koncentrationsförmåga och jag är så glad att han är MIN. När han var 10 månader debutera vi i lydnasklass 1 och han blev uppflyttad, 4 veckor efter åkte vi tåg upp till Kiruna för att debutera i klass 2 och även där blev vi uppflyttade och idag är vi i eliten, helt galet.
Vi har redan gjort ett sjulhelsikes resa men än är den inte över för vi har många många år kvar tillsammans; min allra bästaste vän, jag älskar dig. Du gör mig så glad.
När man bloggar kan man lätt bli missförstådd. Vissa väljer att se det utifrån en synvinkel.. När jag bloggar och skriver så är det inte allt jag gör i mitt liv. Jag älskar att blogga och bloggen hjälper mig att gå tillbaka och se sånt man kanske glömmer bort.
Jag är så tacksam för alla ni som följer Scream och vill ta del av det men även här kan det lätt bli missförstånd. När jag låser inläggen och bloggar om honom är det för min skull så jag kan komma ihåg där skrek han till, där var han sämre, här är han pigg osv och såklart vill alla ni därute veta hur allt går för att ni bryr er och det tackar jag er för, det värmer enormt men jag kommer skriva för hand nu allt kring Scream och vill ni veta hur det går för Scream är ni varmt välkomna att mejla mig på johansson_malin@hotmail.se och är ni nyfikna och vill veta varför är ni varmt välkomna att fråga det också. Uppdateringarna kring honom på facebook och bloggandet tar slut.
Jag behöver tid att landa i allt och fortsätta bearbeta allt efter Sinus.
Bloggen kommer såklart inte läggas ner, jag kommer lägga in bilder och om våra träningspass.
Det är de lilla som räknas 