Unik, min bästa lilla vän.


Unik 5 veckor

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Unik. Sådan glädje sprider runt sig i hela mig och jag börjar nästan gråta för att jag blir så lycklig. Jag minns när jag valde ut Unik i valplådan, redan där drogs hela jag till honom. Han föddes som kullens minsting och hade ett stort vitt märke på bröstet, format som ett T och sen en liten prick på huvudet som sedan visade sig vara en virvel. Att han fick namnet Unik hade jag redan bestämt innan och det namnet kom jag på via Rebell, jag och Rebell hade ett Unikt band och sen att han såg ut som en Unik var bara ett plus.

Tiden gick och jag räknade ner dagarna då Unik äntligen skulle flytta in hos mig och Sinus och gudarna ska veta att min Unik är så speciell. Ju äldre valparna blev och började visa mer av sig själva så var inte Unik lika galen som alla andra i sin kull, han var mer ensam och älskade att sova, helt emot det jag sökte i en hund MEN ändå kunde jag inte sluta tänka på honom, hur knepig han än var så var han ju min. Jag bollade mycket tankar med kennelmamman under deras uppväxt och hon sa att det kommer, han kommer få fart och som hon hade rätt! Nu kan hon säga för sig själv ”var vad det jag sa ;)”

När Unik var 8 veckor var jag nog lyckligast i världen. Han är min första planerade valp som jag följt från början och hade valt själv och bestämt namn åt. Rebell kom till mig när han var 4,5 månad och hade redan ett namn, Sinus var inte heller planerad och hade också ett namn så med Unik var det helt annorlunda.

Jag skrattar inombords när jag tänker tillbaka på Uniks valpuppväxt, herregud vilken dröm han var på vissa plan! Han har aldrig dragit i kopplet, han var rumsren när han kom, han har aldrig skällt och det var inga problem för honom att ligga kvar i sängen när jag gick ut på promenader ensam med Sinus. Hade man varit ute med Unik och miljötränat 1 timme på stan så direkt man kom in la han sig och sov, han gjorde aldrig ett väsen av sig! Han har aldrig hoppat upp i soffan utan han satt ner och vänta tills man lyfte upp han, haha! Inte ens försökt hoppa upp i soffan. Jag trodde någon drev med mig och många gånger undra jag vad det var för valp jag fått hem. Rebell och Sinus hade ju varit monster i jämförelse!

I träning klickade vi inte i början, det tog lång tid för oss att hitta varandra men allt har varit värt det i slutändan för som vi klickar nu. Vi fick även lägga ner mycket tid på sociala biten då Unik som valp inte gillade andra människor speciellt mycket, idag älskar han folk. Han slänger sig i deras famn och vill gosa och det är tack vare alla tips från kennelmamman vi fått. Sen var han även väldigt speciell, tyckte han inte om något så stack han. Jag minns speciellt ett tillfälle. Sanna var hundvakt då jag jobbade och då var Unik 4 månader, hon skulle gå ner på isen och fota med dom och hade tagit med sig en leksak, dom vandrade på skoterspåret och tillslut bestämde sig Unik för att han bara inte ville vara med så han stack hela vägen tillbaka och satte sig vid bilen, haha. Minns så väl när Sanna ringde för att berätta det och som jag skratta. Saknar dom tiderna. Jag och Sanna och alla våra tokar.

När Sinus somnade in trodde jag inte mitt och Uniks band skulle kunna bli ännu starkare men hade jag inte haft Unik hade jag gått under. Vi fick ännu starkare band och Unik växte otroligt mycket i sig själv, för första gången i sitt liv fick han lösa allt utan sin storebror vid sin sida och nu idag är det Unik som är storebror.

Unik är verkligen speciell. Han sticker ut än idag. Han har en otroligt stark personlighet! Tycker han inte något är okej så vänder han ryggen till och blir dryg, han snuttar på filtar och har nog världens bästa avknapp. I träning är han gudomlig och vi har verkligen hittat varandra. Jag tror att man kan forma en valp mycket och hade Unik inte hamnat hos mig så är jag ganska säker på att han inte hade varit såhär galen i träning som han är idag. Folk som följt han sen valptid och sett han i träning vet hur han har har sett varit; han har inte haft samma passion i bollar som han har idag, inte heller har han haft samma galenskap i ögonen som han har idag och han har även varit fruktansvärt känslig, gått ner sig och blivit jätte låg men idag finns det ingen tendes till det och nu ska jag faktiskt vara ego och klappa mig själv på axeln för jag är så grymt stolt över arbetet jag lagt ner på honom och hur långt vi faktiskt  utvecklas tillsammans!

Unik är ett levande bevis på att man aldrig ska ge upp!

Unik har kommit långt för att bara vara 2 år, han är så mogen i sig själv så jag ibland får slå mig i skallen bara för att inse ”att han bara är 2 år.” Han har en enorm koncentrationsförmåga och jag är så glad att han är MIN. När han var 10 månader debutera vi i lydnasklass 1 och han blev uppflyttad, 4 veckor efter åkte vi tåg upp till Kiruna för att debutera i klass 2 och även där blev vi uppflyttade och idag är vi i eliten, helt galet.

Vi har redan gjort ett sjulhelsikes resa men än är den inte över för vi har många många år kvar tillsammans; min allra bästaste vän, jag älskar dig. Du gör mig så glad.

10 reaktioner på ”Unik, min bästa lilla vän.

  1. Ni är så himla bra tillsammans ❤ kommer nog aldrig glöma när vi var oss Anna och Unik valde att gå över bordet i ställe for under hehe 🙂

  2. Jätte fint skrivet verkligen, Unik är verkligen såååå fin. Är själv intresserad av rasen kelpie, har idag en Australian shepherd tik på dryga året. Kika gärna in min blogg så kan vi hålla kontakt vettja! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s