STRÖMSHOLM

När man känner att något inte stämmer för magkänslan är inte okej.

Idag var Scream till veterinären igen och han har gått på smärtstillande i 2 veckor samt strikt vila. Min veterinär kände igenom han och han reagerade kraftigt på höger bak längst med ryggen, han vill inte sträcka ut den riktigt och skrek till.. För två veckor sen när vi var hos veterinären röntgade vi igenom ryggen och hans höfter och vi skickade plåtarna till Strömsholm men inget konstigt visade det sig vara på plåtarna, allt såg ok ut förutom då att han reagerade på höger bak när hon kände igenom honom.

Idag vändes allt upp och ner. Nu blir det en resa ner till Strömsholm för att kolla igenom min älskade svartvita där och sen försöka ta reda på förklaringen till varför han har så ont, helt enkelt en diagnos för just nu lever vi i ovisshet.

Jag vill bara skrika. Går sönder bit för bit. Inne i undersökningsrummet kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.. Varför händer det här? Varför händet detta min älskade Scream?

En dag i taget är det som gäller nu. Men jag blir orolig. Scream är en pigg hund med sjuhelsikes fart. Han är intesiv och dom enda symtomen han har visat är han skriker till i vissa situationer (började när han var 12 veckor), haltat som liten samt avbelastat benet. Han är ingen hund som visar smärta, han är mer åt ”fullt ös medvetslös sen känner vi efter”

Ni får hålla tummarna för min älskade bejbis. Jag ska försöka hålla ut tills vi ska ner till Strömsholm.


My love

 

Annonser

Australian Shepherd? What?

Nu om några dagar blir min lilla Skrik 7 månader, helt ofattbart vad tiden har gått fort och aldrig i min blekaste aning trodde jag att jag skulle sitta här med en Aussie. När jag kollat på raser förut som man vill ha någon gång i framtiden så har aussie aldrig varit ett alternativ, visst har man träffat fina aussies men inte så att man känt wow en sån här ska jag ha. Hur det kommer sig att jag tog Scream är ganska sjukt.

Jag följde kullen redan från födseln då Maria som är uppfödare till Skrik är en utav mina bästa vänner så nog hängde jag mycket i valplådan. Jag hade ju bara Unik efter Sinus bortgång och en till hund ville jag ju ha men frågan var vilken ras, någon till kelpie var inte aktuellt men jag visste att jag ville ha en hund med mycket i sig.

Jag hade ett öppet sinne angående en valp ur Screams kull, jag tänkte att jag ser hur dom utvecklas och om det är någon som tilltalar mig. Jag var med och döpte alla i kullen och hur vi kom på att Scream fick sitt namn var för att han skrek hela tiden men inte visste jag då att han senare skulle bli min. Tiden gick och ju äldre dom blev desto mer fastnade jag för den svartvita lilla valpen som var överallt och ingenstans. Han var helt galen, när han ville ha något skällde han, när han sprang runt skällde han och han var orädd och tog plats. Han stack ut för att han var så himla galen. Det stod ju bara mitt namn på denna lilla svartvita dåre och honom måste jag ju bara ha. När jag väl hade bestämt mig så kändes det som att en lättnad trillat ner från bröstet, allt kändes så himla bra och jag längtade att få hem min lilla bäbis. Ni vet när allt känns sådär super bra och när man väl bestämmer sig känns det som att man svävar på lycka?

Nu sitter jag här 7 månader senare med min svartvita vän och nog är han otroligt fin. Social, orädd, trevlig, trygg i sig själv men bäst av allt han är helt galen! Att det finns fart och krut i lilleman går inte att missa. Han är verkligen ett guldkorn och världens bästa aussie. Om någon skulle fråga mig idag om det blir en till aussie i framtiden skulle svaret bli nej – jag sitter redan här med en oerhört fin kille och han går inte att toppa! 😉

Jag är så tacksam att jag fick chansen att träffa Screams pappa, träna lite med honom och se honom träna med sin husse! Det var roligt att se och Screams pappa är verkligen en fin kille!
Screams mamma har jag känt länge. En fin tik som man bara kan tycka om!

Tack till Maria för att jag fick köpa min älskade dåre och för att jag fick välja just han.
Tänk att något så oplanerat kan bli så bra!

NY STRATEGI OCH TÄVLING

Idag innan jag och Unik skulle tävla Eliten än en gång hade jag en ny strategi som faktiskt funkade perfekt! Jag är så glad och tacksam för att jag har en sån grym vän och träningskompis som Maria – vem går annars upp 04.30 och åker 2 timmar tidigare till tävlingen för att vi ska hinna gå ut ett spår till Unik innan han ska tävla? Tack fantastiska vän! 🙂

Unik och jag hade startnummer 2 och det kändes som ett bra nummer! Jag är nöjd över min lilla kille idag; han är nyss fyllda 2 år och har presterat så fint. Tävlat sen han var 10 månader men är inte så tävlingsvan. Han var lite disträ idag och störningsnyfiken men man får tänka på att han är ung och mycket hormoner simmar runt i lillvirveln.

Det är så härligt att se på filmen för ju mer moment vi kör ju galnare blir han och det trots att ha spårat innan och gått upp astidigt, underbara galning!

Idag spelade även mina nerver in, jag var sjukt nervös och innan jag skulle in på tävlingsplan var det några som hyllade min gråa kung Sinus och det är känsligt att prata om honom, man tror sig klara av det, att prata om honom sådär men jag är inte där ännu. Jag är iallafall sjukt tacksam för alla fina ord som sas om han. Att folk som jag inte känner kommer fram och pratar om honom och minns honom för dom har sett han tävla., det betyder oerhört, älskade Sinus lämnade verkligen ingen oberörd!

Nåja tillbaka till tävlingen här kommer betygen;

Sittande i grp – 8
Platsliggning – 8
Fritt följ – 6,5 (helt förståeligt, han var disträ, trängde och var allmänt knasig?!)
Zäta – 0 (jag tappa bort mig och vinkla helt fel så bröt hela momentet)
Inkallning – 0 (förstår inte varför vi fick en nolla här? Jag gav dk åt honom?)
Rutan – 10 (woop)
Dirrapport – 10 (yeah!)
Metall – 9
Vittring – 0 (jag borde inte ha kört det, han blir för het..)
Fjärrdirigering – 7,5 (fina skiften men dk på ligg)

Summasummarum? Kaka av allt men vi har med oss en erfarenhet rikare och jag bröt inte! 😉 Vi nollade bort 100 poäng pga mitt failande och det är mkt poäng i eliten, där kostar alla små missar! Jag är sjukt nöjd med alla andra moment utan friaföljet.. När han får alla bitar på plats kommer det bli bra! Han är så ung ännu och vi ska tävla flera år till!

Det här var min och Uniks sista tävling för i år! Nu ska han gå på vila över vintern och vi ska fokusera på andra roliga saker som tex träna mycket störning, länka och pondus mellan momenten samt fysträning!
Nästa år blir det främst fokus i brukset, spår och rapport! Grymt 🙂


Min bästa vän!

En dag i taget…

Att ha en intensiv aussievalp på 6 månader gammal som helst av allt bara vill springa, studsa och känna sig fri är oerhört påfrestande att hålla under strikt vila. Det är jobbigt för oss båda. Man försöker hålla han så lugn som möjligt utomhus men det är svårt och samtidigt tänker man ”låt tiden gå fortare så han blir bra nu”, man tappar fotfästet lite och tårarna rinner.

Igår var en jobbig dag. Tårarna rann och jag var väldigt arg och ledsen. Det gör så ont att gå igenom det här igen med smärtstillande och strikt vila. Allt man vill är att sina älskade 4-benta är friska och krya, man gör ju allt för dom. Man vill aldrig se dom må dåligt eller ha ont. Jag blir personligen väldigt känslig, sover dåligt och oroar mig säkert 1000 gånger mer än jag egentligen behöver. Jag tror jag oroar mig så mycket för att jag haft otur förut med Rebell och Sinus, två älskade kungar som förlorade kampen mot deras smärta och när dom blev dåliga hoppades man att dom skulle bli bra, man önskade det av hela sitt hjärta men tyvärr blev det inte så.. Mina hundar är som mina barn, eller vänta dom är mina barn och jag älskar dom högt och dom är min familj. Jag lägger ner så oerhört mycket tid på att dom ska få det bästa, leva bra och ha det bästa så såklart frågar man sig ”varför ska Scream ha ont? varför skulle Rebell och Sinus slitas ifrån mig Gör man något fel?. Jag kan grubbla och jag kan åter grubbla men det hjälper ingenting.

Nu är det bara ta en dag i taget. Vänta tills Strömsholm hör av sig och se hur man ska gå vidare, hur länge han ska han gå på smärtstillande och vara under strikt vila, om han bara har en inflammation eller vad det är som inte stämmer hos min lillbebis.. Det är en jobbig tid, det är oerhört tungt och ledsen kommer jag vara men jag är oerhört tacksam att jag har så fina människor runt mig!
Tack för att ni finns alla underbara!
Tack för alla kommentarer, det värmer! Fortsätt håll tummarna för min fina Skrik!


Älskade lilleman

BYGG UPP MIG IGEN

Nu kan jag andas ut. Gråta. Skriva. Sätta ord på känslorna. Sväva iväg…

Scream min älskade lilla aussiedröm, min fina lillkille.
Scream är väldigt lik Sinus på många sätt, intensiv, håller igen om han skadar sig, visar ingen smärta och är verkligen överallt och ingenstans. I vissa situationer till och från har Scream skrikit till och jag har direkt tänkt ”åh nej!” Jag har studerat han men senaste tiden har dom kommit mer tätt  och magkänslan har inte varit okej så boka en veterinärtid var bara ett måste..

Idag var det dags och jag är så glad att vi har så bra veterinärer att vända oss till här!
Idag fick jag ”min” veterinär. Hon har jag haft när Rebell var dålig, när Sinus var dålig och nu idag hade jag henne till Scream. Hon kände igenom han och han reagerade som jag anade – högerbak upptill. Han ville inte sträcka ut sig. Veterinären sa ”Ja du brukar ju inte ha fel” när jag berättade att något inte stämde med lilla Skrik.

Sen tog vi in han och röntgade igenom höfterna och ryggen och det man kunde se var att sista kotan var mindre än dom andra. Om det har att göra med att man skriker till ibland vet man inte men vi bestämde oss för att skicka plåtarna till strömsholm och nu är det bara vänta. Scream ska gå på smärtstillande och strikt vila tillsvidare… Jag hoppas innerligt att det bara är någon inflammation och att han snart blir bra igen, helst igår liksom..

Jag orkar inte. Det är så känsligt. Allt blir för mycket. Det är bara 8 månader sen Sinus somnade in och det blir så mycket flashback. Scream är ju inte ens 7 månader?! Det här är inte okej! 😦 Fan alltså..

Man gör allt för sina älskade hundar, jag lever för dom och se dom ha ont till och från gör så man går sönder, gång på gång. Hjärtat slits itu och man lider.

Scream är världens skönaste kille. Han har stor personlighet och jag tycker så mycket om han och han älskar livet så mycket, varför varför ska han gå igenom det här? Min lilla svartvita bäbis som älskar livet och mig över allt annat. Livet är så förbannat orättvist!

Fina Scream jag ska göra allt jag kan för din skull och tillsammans klarar vi det här!

Högtempererad hund? Fördel? Nackdel?

Unik är väldigt intensiv, han slår lätt över och det blir fort och fel. Visst vill man ha farten och den där galenskapen men man vill ju ändå att dom ska tänka till lite 😉

Unik har många fina bitar både i detalj och helhet men han saknar även många bitar som man behöver jobba mer på. I träning presterar han alltid men det vi behöver är tävlingsvana; han blir hetare ju mer man kör – ju fler moment vi kör; ju mer gasad blir han.

Friaföljet är det vi jobbat mest med. Jag blir gråhårig och Unik slår över. Alla eller dom flesta strävar ju efter ett fint frittfölj; Unik har fina bitar men helheten ser inte bra ut. I eliten är dom hårda och där får man inga snälla poäng eller pluspoäng för att hunden ser så glad ut 😉

På våran senaste tävling slog Unik över; han var all over the place med noll koncentration. Domaren skratta och sa; ”när allt faller på plats kommer det bli jätte bra! Han är så fruktansvärt snabb” – Jotack.. 😉

Intensiv hund i all ära och en hund som verkligen vill jobba och jag älskar att träna tillsammans med Unik men alla gånger är det inte alltid lätt. Svårt med högtempererade hundar! Man lär sig oerhört mycket iallafall 😉

Nästa gång vi tävlar ska Unik innan tävlingsstart få gå ett spår så han får bränna av sig lite och förhoppningsvis landat lite.

20121015-083830.jpg