Bra träning med Skriet från vildmarken.

Imorse for jag och Maria iväg o träna och jag fick till ett riktigt fint pass med Scream. 🙂 Han var jätte fin! Kändes så roligt. Vi fokuserade på fritt följ, rutan, apport och lite annat smått & gott. Nu måste vi gå in och värma upp ganska mkt innan vi tränar, han är ganska het och vill rätt mycket. Har ett enormt sug att tävla lydnad med honom. Kanske en dag dock så vill jag gärna få in dom mesta momenten först i alla klasser.

Ia fick också köra lite. Hon har varit skendräktig och är lite knepig men igår kom jag på bästa belöningen; istället för att belöna med bollar och leksaker så gräver man en grop åt henne där hon kan gömma sina valpar, awesome. Hon gjorde en fin ruta idag samt en klockren inkallning, kanske hon börja bli sig själv nu igen.

Unik får ju inte träna då han ska opereras imorgon. Jag är galet nervös, älskade lilla bästa vän.

Här är en film från träningen på Scream, mycket nöjd är jag!

Annonser

Glädje och fin attityd? Hur bibehåller man det?

DSC_0103

Glädje och fin attityd. Det låter så fint ihop och för mig är glädje mycket och jag vill att mina hundar ska känna glädje och ha en fin attityd i allt vi gör tillsammans. Jag spendarar oerhört mycket tid tillsammans med min trio. Enda gången vi är ifrån varandra är när jag jobbar. För mig är det viktigt att dom har lika roligt som jag i allt vi gör, ja menar vi är ju ett team. En familj. Man får inte glädje och den fina attityden gratis. Man jobbar för den. Bygger upp den och sen håller man i den när man nått den.

Positivt. Positivt. Positivt. Du tränar med din hund. Har roligt och det ska vara positivt. För mig ska hundarnas guldbelöning vara att JOBBA med mig. Bollen och godisbelöningen ska vara ett stort plus, men den bästa belöningen ska vara jag. I mitt tycke tycker jag att mina hundar har det nu. Dom älskar att få bollbelöning och godis men att gå fot bredvid mig är guldvärt. Vi har trygghet. Och har vi trygghet så har vi mycket.

Men det är klart. Hundar är valpar när dom kommer och det finns ju ingen valp som inte tycker något är läskigt första gången den stöter på det. Men från dag ett man har sin hund så stöttar man ju den, hjälper den övervinna det läskiga med att pusha den. Belöna den. Vara där som en trygghet för den för det är de ni kommer göra hela tiden framöver sen; stöta på både svårigheter och lättare saker i eran vardag.

Men det är klart att inte den fina attityden och glädjen har kommit gratis. Mina hundar var inte så bra att dom föddes perfekta. 😉

När Unik var valp var han i en jätte konstig period. Han hade inget engagemang och för mig är det viktigt ATT dom vill. Jag ska inte tvinga dom utan dom ska vilja träna med mig. Det är ju något vi gör tillsammans.

I denna period så saknade Unik trycket och vilja, han jagade inte tennisbollar t.ex. Så jag bestämde mig för att han fick vara; så i några månader fick han ligga på en filt medans jag tränade Sinus, Jag och Sinus hade det dööö roligt och Unik fick ligga och titta på. Sen på våra promenader så var jag barnslig och jagade pinnar, hoppade i snön och rullade runt tillsammans med Sinus och Unik köpte det så tillslut kom han också igång; han fick lite pondus och började ta för sig. Sen så lät jag han bli olydig. Var han uppe på bordet så belönade jag han. Bet han på mina skor så skrattade jag åt honom och sa att han var duktig och sen så passade jag på att slänga in ett snabbt läggande och direkt han gjorde det, wow belöning! Jag kunde gömma mig under täcket med en leksak så fick han leta. Tillslut så tog jag upp träningen igen med honom och det var som att träna en annan hund. Gud så han hade växt och från det så började han bjuda på saker och bad mig om att ”nu tränar vi, morsan” Det var en vinst för mig 😀

När jag bytte ras till Scream – En Australian Shepherd så bestämde jag mig för att inte jämföra. Med mina kelpiesar så vet jag ju att dom har allt jag önskar; dom är helt tokiga och har ett tryck i träningen jag älskar. Men jag har aldrig sett en Aussie som har det. Inte den smidigheten eller det intensiva som jag vet finns i mina kelpiesar. Men tji fick jag! Jag måste säga att Scream är en helt outstandig Aussie. Han är galen och fruktansvärt smidig och intensiv. När jag fick hem han som valp så började vi grundträningen rätt snabbt, vi tränade effektivt men utan krav. Bara glädje. Körde mycket övningar med fart. Sen fick han sitta och se när jag och Unik träna och han fick bara sitta.

Sen tror jag att man kan forma en hund rätt bra. Jag tror även att det påverkar hur du är som person. Jag är ganska överallt. 😉 När jag är ute och går med djuren så kan jag helt plötsligt få för mig att leka kurragömma med dom, ganska barnsligt om man frågar vissa men enligt mig asroligt! Sen går jag mycket och pratar med dom.

När jag tränar är jag inte rädd för att vara barnslig. När jag började träna hund för 7 år sen så tyckte jag det var ganska skämmigt. Vad skulle folk tro om jag står här och dansar runt med min hund liksom? Ganska dumt om man tänker efter nu men alla utvecklas. MAN ska vara barnslig och man ska våga även i hundträningen. Är du stel. Blir hunden stel. Att jag är ganska överallt och pratar mycket syns nog på mina hundar. 😀

När jag packar min träningsväska så lyser mina hundar upp. När jag lägger dom på deras filt för att dom ska vänta på deras tur så ligger dom tyst och lugnt och väntar men sen när vi ska träna drar dom fram allt och säger ”nu kör vi” – Det är så det ska vara och enda gången dom inte har den attityden i det vi gör så vet jag med ganska säkerhet att något inte stämmer, då är den mest troligt sjuka eller har ont någonstans.

Jag börjar oftast våran träning med fart och avslutar den med fart. Kan fria dom från filten och börja kampa med dom sen avslutar jag oftast träningen med att kampa och springer o lägger dom på filten och byter sen hund och då minns ju dom det. Hur kuuul vi började och avsluta allt. Sen kan jag göra det till värsta grejen när vi ska gå ut och gå, då kan jag ställa mig upp och säga wiiie nu ska vi ut så himla roligt. Haha.

Men visst har vi också sämre träningsdagar. Ibland går det alldeles för fort och fel så jag inte har någon som helst kontroll och ibland så har dom inte alltid den attityden dom brukar men avslutar du passet bra så känns det bättre för både dig och hunden och hunden får avsluta det på bästa sätt även om du bara avslutar träningen med ett sitt. Men belöningen från dig kommer dom ihåg och det är något KUL.

DSC_0049

Tack

Tusen tack för alla era kommentarer! 🙂 Så roligt att läsa!

Ska blogga lite senare om hur jag bibehåller glädjen och den fina attityden i allt jag gör med mina fyrbenta för är det något dom har så är det mycket glädje och galenhet 🙂 Fick en fråga av Anna som undrade det.

Lägger in lite bilder från våran långpromenad, så underbart de var!

DSC_0197

DSC_0266

DSC_0341

DSC_0383

DSC_0392

Varför bloggar NI?

Satt och fundera tidigt i morse på bloggandet. Jag älskar att blogga och tycker det är roligt att dela med mig av träningsfilmer, hundarnas vardag och ja bara skriva om dom. Jag älskar även att läsa andra hundbloggar därute i cybervärlden o det är så roligt att inspireras av eran träning! 🙂

Jag har nog aldrig bloggat såhär flitigt som jag gör nu. Det är roligt att gå tillbaka och läsa o se hur man utvecklas då man lägger ut filmer. Kollade häromdagen på filmerna från då Unik var liten och gud så häftigt det var att se. 🙂

Ibland känner jag dock att jag bloggar om samma saker och lägger ut 100 träningsfilmer, kan kanske uppfattas som ganska tjatigt så nu frågar jag er:

– Varför bloggar ni?
– Vad gillar ni med våran blogg och vad vill ni läsa mer utav?

Kram till er alla!

DSC_0152
Mina hjärtan!

DSC_0036

DSC_0060

TÄVLINGSTRÄNING

Tävlingstränat med Scream mitt inne i centrum idag och jag måste säga att jag är stolt och det viktigaste av allt var att känslan var så bra! 🙂

Finns alltid saker att peta på och som man ser i filmen; han skuttar i språnget, går ur pos vid en helt om och sen sätter han sig lite segt. Inkallningsingången kunde varit bättre, nu slog han i och krama mitt ben innan MEN han är så fokuserad och engagerad trots sin unga ålder. Älskade dampet så fin du är ❤

Här är en film från tävlingsträningen:

När ska man debutera på tävlingsplan?

Det är alltid spännande när man skaffat valp och man sitter hemma och planerar tävlingsstarter, drömmer och tränar på. Med Scream har aldrig tanken varit att tävla lydnad; planerna var att satsa all in på spåret och visst man behöver inte tävla lydnad men det är ju så förbaskat kul. Nu vet jag inte om Scream kommer starta lydnad men han kan ändå lydnasklass 1 och 2. Det är roligt att nöta, peta och pilla i detaljer. Det är roligt att lägga upp målbilder och det är förbaskat kul att tänka fina helheter. Lydnad har alltid varit den gren som jag älskar mest men jag har en sån förbannat fin lydnashund i Unik och med honom är målen att en dag kanske lyckas kvala in till SM och då är det lättare att satsa all in med en hund. Men vi får se. En lydnasetta borde ju Scream få testa iallafall. Han tycker det är så roligt.

Men när är man redo att debutera?
Ja det vet ju tyvärr bara du. När jag går ut och tävlar vill jag gärna veta att vi har en riktigt bra chans att ta 1:a priset. Visst allt kan hända på tävlingsplan för hunden för det är mycket som spelar in; dina nerver, ny miljö och bara en helt vanlig tävlingssituation. Man vill ju att hunden ska minnas hur KUL det var på tävlingsplan. Men ändå vill jag veta innan man går ut och tävlar att vi har moment som sitter bra!

När jag debutera med Unik så var vi uppe i lydnasklass 3 när han bara var 11 månader, galet hur fort det kan gå. Jag hade aldrig tävlat om inte Unik var redo. Med honom var jag ganska säker på att vi fixar första pris. Han var så mogen som valp och inget rörde han i ryggen. På hans första platsliggning på tävling så sprang en schäfer upp, den sprang runt plan medans dens matte försökte få in den och sen efter ett tag gick en springer spaniel upp. Unik han låg där så coolt och fint. Det var min vinst för den dagen. Unik låg en platsliggning med så mycket strul runtom. Han låg den tryggt och fint. Där hade vi vunnit 1:a priset. Allt därefter kom som en bonus. En riktigt fin bonus.

Hundar är ju olika och det måste man ju tänka på. Scream och Unik skiljer sig så oerhört. Dom är inte lika någonstans. Som natt och dag. Det är ju spännande också, man utvecklas själv som hundtränare. Unik är den kloka farbrorn som besitter en underbar fart medans Scream är den galna sonen man försöker få kontroll på, haha.

I förra veckan så la jag en plats med Scream med en hund han aldrig legat med förut och han låg så fint. Tryggt och lugnt. Som det ska vara. Det hade varit oerhört roligt att starta han inför en lydnasetta men då ska hans matte bara våga. Jag blir nervös bara inför tanken, haha! Men när vi ska debutera vill jag veta vi har moment som sitter. Han har fina moment nu, dom sitter bra men vi måste träna störning. Sen ska man även försöka hålla nerverna i schack. Bygga en fin relation på tävlingsplan och få allt att även sitta på tävling som man får det att sitta på träning. Det är ju tur att man kan träningstävla. Ordna inoffciella tävlingar. Försöker få ihop en sånhär vars jag bor. Så man ser lite vars man ligger.

Hur gör ni med era hundar? Hur tänker ni kring detta? När debuterar ni?

69001_289156917860813_835155759_n

Skriket som gör mig GALEN.. Men som ändå är helt underbar..

Scream är verkligen en kille som lever under ”fullt ös medvetslös!!” Han är alltid glad och alltid på språng! Sådär underbart jobbig 😉

I träning har vi lärt känna varandra rätt bra och det är verkligen skillnad på kelpie och aussie. Scream är större och man känner han lättare. Att gå fot med kelpie är som att ha en fjäder bredvid sig. Scream är väldigt mjuk i träning och sen är han mycket ”fort och fel”. Väldigt lik en viss Sinus jag hade 😉

Nu är han ju så ung också och mycket som snurrar uppe i lillärtan men han är då världens bästa Aussie! Så glad och galen! Ska bli oehört spännande att utvecklas vidare med min galna svartvita!