SUVERÄNT IA

Ia och jag hade världens bästa träningspass igår! 🙂 En tydlig planering och nu ska vi absolut tävla! Hon känns mer som sig själv nu och skendräktigheten är borta, som vi behövde ett bra träningspass!

Trots att tanten blir 9 år i Maj har hon en sjuhelsikes fart och vill så mycket, känns så roligt. Igår fokuserade vi på dom momenten hon har lite svårare för: Dirrapportering, Rutan och Vittringen.

Hon gjorde en klockren höger ruta och en fin höger dirrapport, inga fel och så gasad. Vittringen gick också bra! Nu ska vi fokusera på detaljer till veckan och sen är det bara peppa tävling. Känns roligt.

Scream fick också träna och mycket stolt är jag över grabben. Lite flackig men annars duktig. Han är rätt ung ännu så klart koncentrationen sviktar ibland 🙂 Snygg ruta fick vi till, pepp!

Unik får ännu inte träna men hans sår läker fint! Näst sista veckan i Mars ska vi ta bort stygnen och då hoppas jag allt ser bra ut så han slipper en till operation men han mår bra och är pigg.

Nu ska jag och trion ner mot centrum för att träna.
HUNDTRÄNING ÄR SÅ UNDERBART!

DSC_1759 DSC_1670 DSC_1700

En förbannelse eller bara stött på lite hinder på vägen?

Jag satt och fundera igår kväll efter jag tvättat rent Uniks sår. Som förövrigt läker fint och han är så pigg; blir mer och mer lik sig själv. 🙂 Värmer i mitt hjärta.

Iallafall jag tänkte tillbaka på Rebell och Sinus. Det gör ont i mig att vi aldrig har fått en chans att uppnå alla våra planer och varför jag inte fick mer tid tillsammans med dom för dom var och är mitt allt.

Det var två riktigt fina hundar som hade väldigt fina egenskaper. Jag är glad för den tiden vi fick tillsammans för den värdesätter jag högt. Jag älskar och saknar dom.

Jag minns Rebell; hur roligt vi hade på tävlingar. Rebell var min första hund. Han som lärde mig mycket om allt. Jag har nog han att tacka för allt; han var en svår första hund men tack vare det utvecklades jag. Mycket hund i vardagen men så fin och lyhörd i träning.

Minns när vi kom till eliten och en tävling apporterade han konerna, kanske inte så passande för betygen men så himla gulligt, jag skrattade och domaren skrattade. Åh älskade Rebell. Sen började jag drömma om lydnaschampionatet och uppnå det med Rebell; min bästa vän. Tyvärr blev det inte så. Han blev sjukare och tillsammans spenderade vi nu varje minut för att göra det till hans bästa. Våran sista tid vad oslagbar och när han vad 4,5 år fick han somna in. Aldrig glömd men alltid saknad och älskad.

Sinus var helt tväremot Rebell. Dom var som dag och natt. Sinus var helt galen och alltid glad. Han gav allt i träning och när han fick en uppgift gjorde han den till 100 procent även om koncentrationen ibland släppte, haha.

Att starta tävlingskarriären med Sinus var en once in a lifetime upplevelse. Vilken krigare! När vi fick vara med i talangtruppen och utvecklades så mycket tillsammans.

Jag minns en tävling. Vi tävlande klass 3 i Skellefteå och jag hade äntligen lärt mig hur man uppvärmer Sinus bäst för att han ska hinna landa. Momenten kändes bra och trots att tävlingsledaren glömde ge vittringspinnen i början av programmet så fixade han det klockrent. När det var prisutdelning och dom ropade upp mig och Sinus på 308 poäng trodde jag inte det var sant, visst kändes momenten bra men så bra kunde jag inte tro. Glädjetårar och åter glädjetårar. Vilken dag det var!

Sen började vi fila på elitmomenten och drömmen att en dag kanske kvala in till SM med Sinus växte fram. Ett championat var vårat stora mål. Tyvärr tog det stopp. Rehabresan började och Sinus extra kota var så stor att den tryckte på i ryggen. En tid till strömsholm för MR och CT i Mars var bokad men i slutet på januari 2012 kunde inte Sinus gå. Bakdelen var inte med och han skulle aldrig överleva att åka 100 mil med bil ner till Strömsholm. Akut veterinärbesök och ja paniken inom mig anade vad som väntade. Sista veckan gjorde vi allt vi kunde. Skapade fler minnen tillsammans och när Sinus var nyss fyllda 3 år blev han himlens vackraste ängel.

Så har vi älskade lilla Unik. Min lilla Unik som har världens största knepiga personlighet. Alltid tapper och alltid stark. Unik är 2 år och aldrig har han varit sjuk. Så det kom som en chock när han fick problem med snoppen och fick genomgå en plastikoperation för att dra fram huden så förbuden blev längre. Uniks operationssår läker fint och han är riktigt pigg och glad, värmer i mitt hjärta.

Men när Unik blev uppflyttad till eliten våren 2012 så började jag drömma om championatet och en dag ta SM poäng. Vi har ingen brådska för han är ju så ung men klart man drömmer. Alla har ju ett mål med sin hund som tävlar. Men när vi planerade tävlingar i eliten och jag började drömma om championatet så blev Unik sjuk och var tvungen att opereras..

Det känns som att det vilar en förbannelse över mig och ja jag är livrädd att drömma och planera nu. Är det bara hinder på vägen och sjukt mycket otur och snart vänder det? När vi kommer till eliten och jag börjar drömma är det som att någon med flit vill slänga skit på en. Har vi inte haft våran otur nu? Ja man undrar ju.

Mina hundar är bra! Dom är riktigt fina träningsvänner och suveräna familjehundar. Vi har så kul i allt vi gör i jag älskar dom mer än livet själv. Men jag tycker det är orättvist mot dom att dom ska dras med alla konstiga besvär och aldrig få göra det som dom tycker är roligast. Att dom aldrig får ha flyt! Ge mig alla konstiga besvär istället men låt dom få vara friska och ha roligt !!!

Det viktigaste nu är att Uniks sår ser bra ut och att allt läker bra! Unik min bästa lilla vän. Världens bästa kompis.

En dag kanske vi vågar drömma igen och planera men nu nä nu gör vi inte det.

20130310-084724.jpg

20130310-084739.jpg

Ia back in business

Fullt upp. Har  nu haft semester en vecka med Unik och nu börjat jobba igen. Letat hundvakt till Unik medans jag nu jobbar då den lilla busen har lärt sig komma åt och slicka med tratten på. Gjorde ett par byxor åt honom men dom hade Ia i munnen när jag kom hem, eh? Haha fyfan. Aldrig får man någon lugn stund 😀 Uniks sår läker iallafall fint och han är helt galen! Pigg och glad,  det värmer i mammahjärtat.

Ia och Scream får kriga i träning. Saknar att träna med Unik men förhoppningsvis om 2 veckor får vi börja igen.

Ia och Scream utvecklas jätte fint! I förrgår körde jag igenom Ia med kommendering och tror tanten börjar bli sig själv igen! Hon strulade endast vid vittringen och rutan men hade bra fart. Kändes bra! Hon var nog i behov av lite vila.. När vi ska tävla nu om ett tag så kommer hennes svaga delar vara rutan och vittringen. Förhoppningsvis hinner vi fixa till det innan.

Scream fick också kommendering och skötte sig strålande! Låg en bra plats med nya hundar och kunde koncentrera sig relativt bra trots störning runt!

Nu ska jag och Scream iväg och träna med Sofie och senare ska jag på jobbet, ha en fin lördag alla och lycka till alla som tävlar.

DSC_1797
” Nuså mamma, nu ligger puckot 😀 ”
DSC_1816
Unik bestämmer!

Ibland måste man välja.

Hade planerat massa roliga kurser i år för mig och hundarna men tyvärr har jag inte råd med allt så då måste man välja. Utgifterna för veterinärbesöken har varit dyra så jag fick helt enkelt välja. 😦  Så jag valde bort kurserna och ska istället fokusera på att åka runt och tävla i sommar. Känns bra. Kurser hinner vi gå senare och jag känner inte att jag har nå jätte behov att gå kurs; tyckte det bara skulle vara roligt att få lite nya tips och sådär. Har ju inte en egen meritlista med nå kurser för mycket kursande har jag inte alls gjort, knappt nå alls, Haha…

Men iallafall. Inleder detta tävlingsår med Ia i eliten bara hon slutar vara skendräktig, hon blir lite speciell vid skendräktighet 😉 Ska pröva träna henne litegrann så få vi se. Tävlingen är ju nu i Mars så bäst å ligga i! Sen så fort Unik har läkt klart efter operationen längtar jag att köra igång med honom. Lägreklass spår och Lydnaden är planerad! Skulle vara grymt roligt att få han upp till svampskogen iår, vi får se. Momenten har han och mycket fin helhet.

Hans sår läker iallafall fint och han är pigg och glad. Bästa Unik.

DSC_0862
Bästa tant Ia

DSC_0867

Unik hemma!

Igår hämtade jag hem Unik från Djursjukhuset och så glad han var, min älskade prins. Operationen hade gått bra och såret ser så fint ut.

Tyvärr har han haft diarré hela natten och gårdagen så inget smärtstillande har han fått men trots det är han så glad och tapper. Min älskade kung.

Jag lägger in en länk ni kan gå in och läsa om Uniks ovanliga åkomma. Det är djursjukhuset som har bloggat o lagt in bilder.

http://mobil.djursjukhusetgammelstad.bloggplatsen.se/2013/03/02/9538638-unik-med-penisframfall/

Kram till er alla och tack för erat stöd!

Unik opererad

Imorse lämnade jag in Unik på djursjukhuset i Gammelstad och jag fick prata med veterinären om operationen då jag inte hade så mycket koll då det är en operation man inte gör så ofta och dom har aldrig gjort det ingreppet i Gammelstad. Vilken tur att jag har bra veterinären som inte tar på sig något dom inte vet dom klarar av. Innan vi bestämde att han skulle opereras här hemma så var ju tanken först att han skulle opereras i söder men efter att min veterinär pratat med Strömsholm så kom dom fram till att man kunde göra den här.

Unik har genomgått en plastikoperation för att förlänga hans förhud. Dom har även snittat 4 millimeter så att inte förhuden rullar in sig och skaver mot snoppen.

Vid lunchtid så ringde dom och sa att han hade vaknat och allt hade gått bra, phju så skönt! VILKEN LÄTTNAD. Tårarna bara rann. Han är nu kvar på Gammelstad så dom har koll på han efter operationen, att han kan kissa och mår bra. Imorgon får jag förhoppnings hem honom och då väntar vila tills hans är redo att återgå till sitt normala aktiva liv utan snoppstrul! Dom skulle ringa under förmiddagen imorgon och berätta hur han mår då.

Jag håller tummarna att detta hjälper Unik och att detta är lösningen. Bara ta en dag i taget tills man vet.

Jag vill tacka er alla fina människor därute för allt erat stöd, ni är underbara!

NU hoppas jag att mina hundar får vara friska så att jag kan börja njuta av hundlivet. Det tar så oehört mycket enerig att se sina bästa vänner ha ont och springa ut och in hos veterinärer.

Såklart kan jag inte sova nu men det är för att jag saknar Unik såå mycket och vill det ska bli förmiddag nu så jag får hämta hem min bästa vän igen.

DSC_6512