Tack alla!

Tusen tack för alla gratualtioner och fina ord! 🙂 Så snälla ni alla är! Värmer enormt!

Helgen har verkligen varit bra med lyckade tävlingar och i måndags fick Unik ta bort sina stygn och såret hade läkt bra och operationen vart lyckad, så himla underbart! 😀 Nu får han äntligen träna och leva livet igen, älskade bästa Niken!

Imorse tog jag med hundarna ut för att träna och dom skötte sig så fint!

Scream tränger lite och trycker mot mitt ben i friaföljet så det ska vi jobba bort. Sen ska vi fila på hans gripande, han vill gärna stampa apporten med tassarna. Rutan satt dock fint!

Unik har en bit tillbaka för att få tillbaka sitt snygga friafölj som han hade innan op 😉 Så blir det efter 4 veckors vila. Glada apa. Fick dock till riktigt fin signalkontroll! Fjärren satt fint trots vila!

Ia fick köra en klass 2 ruta bara för att få upp lite fart, gick fint. Fjärren är jag så nöjd med och på tävlingen fick man se framstegen vi gjort! Tacka vetja kvällsträning och extern belöning!

Ia har nu bara ett första pris kvar i eliten sen tar hon championtiteln, så himla häftigt. Den ska vi kriga för i sommar!

Med Scream velar jag: Ta LP1 eller hoppa direkt till tvåan men innan vi tävlar en till lydnasklass så blir det spåret! Vi kör mycket hårda spår på parkeringar och han är så duktig.

Har filmat dagens träning! Kanske lägger ut filmen senare men den blev rätt lång, haha..

DSC_2110

DSC_2158

Annonser

UPPFLYTT X2 och dum kommentar.

Vilken dag!! Klockan ringde tidigt för att hinna ta en långpromenad med trion innan det var dags att åka till Piteå för lydnastävlingar! Ia var anmäld till Eliten och Scream till klass 1, hans debut!

Jag har aldrig tävlat två hundar i olika klasser på en tävling så det blev lite stressigt men det gick, tack till alla medtävlanden som gick med på att jag fick ta första numret i eliten för att hinna tävla Scream också! 🙂

Ia började sin klass och hon kändes riktigt laddad! Vi fick lägga om platsen då en hund kom fram till henne, hon låg fint kvar länge när hunden nosade på henne men tillslut satte hon sig. Vi fick lägga om och hon låg hela platsen tills jag kom tillbaka och gick upp 3 meter framför henne, då satte hon sig men ändå stolt över tanta som låg fast hunden kom fram. Tycker ju att i Eliten ska hundarna ligga tryggt men ibland händer det saker ändå.

Sen fortsatte vi med resten av momenten då vi var startnummer 1 och jag är så stolt! Ia var med mig, hon var taggad och höll ihop så fint! Skriver upp poängen här och domarens kommentar samt min egen,

Lydnasklass Elit – Grejaskogens Ia.

Sittande i grupp: 10
Platsliggande: 5 (sätter sig)
Fritt följ: 8 (tränger ngt, ngt vid helt om) – helt rätt, hon trängde en aning och kom lite ut vid helt om.
Stå, sitt och ligg under marsch: 9 (pos transport)
Ink med ställ och lägg: 9 (tempoväxling)
Sändande m lägg o inkall: 8,5 (extra kommando) – Gav DK då hon först stanna lite utanför rutan
Apportering med dirrigering: 8 (extra kommando) – Gav DK vid konan
Vittringsporv o apport: 7 (tuggar) – Hon letade så fint, tyvärr tugg in
Fjärrdirigering: 10 – DAGENS BÄSTA, så fint!

Summa: 1:a pris och klassvinst på 273 poäng! Wiho!

Sen efter en väntan var det dags för min och Skriks debut! Jag hade värmt upp honom hela förmiddagen då han behöver det för att blåsa ur sig. Han var så sansad på tävlingen och gick så fint. Så nöjd. Han första tävling och han är inte ens 1 år ännu. Man kan ju inte bli annat än stolt!

Lydnasklass 1 – Sunsilk’s Quick Scream

Platsliggande: 10 – Han låg så fint!
Tandvisning: 10
Linförighet: 8,5 (träng, lite bus) – Jag tror hon menade bus när han skutta lite i språnget.
Läggande: 10
Inkallning: 10
Ställande: 8,5 (Bus under transport,, tar ngt steg)
Apportering: 7 (tuggar) – Jag tror hon trodde han tugga fast han egentligen höll på spotta ut apporten men fånga den sen i munnen, haha. Han fick den minsta apporten vilket vi aldrig kör med
Hopp över hinder: 0 – Han halkade och slog i hindret MEN ändå hoppade han över, fina dåre.
Helhetsintryck: 9,5

Summa: 1:a pris på 166 poäng och en 8;onde placering. NÖJD och då nollade han bort 20 poäng!

575977_353737338069437_1781427296_n
Mina finaste stjärnor idag!

Sen vill jag bara påpeka en sak. Under tävlingen fick min kompis Maria höra en tråkig sak medans jag var inne och tävla. Det var två tjejjer som stod och pratade så säger dom ”Hon tävlar ju i eliten med hennes andra hund så då förväntar man ju sig att denna hund ska gå bra”. Maria hörde detta och ifrågasatte dom direkt och det uppskattar jag, tack vännen! För det första är Scream inte ens 1 år, han är en ny ras för mig OCH vad säger att hunden måste gå klockrent bara för att man tävlar en annan i eliten? INGENTING! Snälla tänk på vad ni säger för hade jag hört detta själv hade jag blivit riktigt ledsen och irriterad. Vill ni prata och säga sånahär onödiga kommentarer men prata i skogen där ingen kan höra er och inte vid en tävlingsplan. Tänk på att man har vänner runt som hör och ja det är inte så skickligt.

 

 

TÄVLINGSPSYKOLOGI

Det är roligt att tävla och det är fruktansvärt lärorikt! Men trots att det är roligt och lärorikt kan det även vara ångestfyllt, nervöst och ja många känslor spelar in! Ibland kan man känna presentationsångest och man kan känna att andra förväntar sig så mycket utav en och går det inte bra kanske dom tror att man är dålig OCH man kan lätt fastna i att det måste vara perfekt; jag måste ha höga poäng på detta moment för det går ju så bra på träning. Jag tragglade själv med många känslor förra året; man vill det ska gå bra men samtidigt vill man ha den där superbraiga känslan!

Nu har jag lärt mig. Man ska inte låsa sig fast på poängen. Man ska fokusera på att ha roligt och finnas där på bästa sätt för sin hund. Inget säger att du är bäst bara för att du får höga poäng i en klass och ingen säger att du ska vara sämre bara för att du får lägre poäng i en klass för just dom poängen kanske betyder så mycket för dig för din hund låg ju faktiskt platsen som du kämpat så mycket med så vem bryr sig om den hade roligt på dom andra momenten och tjuvstartade så det blev en nolla här och där? INGEN!

När jag kände att det inte gick så bra för oss på tävling förra året så var min trygghet att bryta men vad lärde vi oss då? Ingenting men det var mitt sätt att inte fortsätta.. Men ju mer vi bröt och bröt så blev det ju en elak cirkel. Jag lärde mig inte mer och min hund fick inte ens chans att utvecklas eller visa vad den går för! Jag fick en rejäl spark i rumpan av Anna. Hon hjälpte mig förstå och hon fick mig att bryta min cirkel.

Hon bad mig skriva ett papper där jag skrev upp Mål, Syfte och Krav. Det skulle vara shysst både mot mig och min hund. Jag skrev pappret när jag tävla med Unik förra året, läste det innan jag gick på plan och trots att vi nollade våran vittring så fortsätte jag med fjärren och fyfarao så bra det gick. Tävlingen var så underbar och känslan var super och trots att poängen inte spelade mig någonroll där så fick vi faktiskt uppflytt till eliten där.

Nu har jag skrivit en lista till alla mina hundar. Ia har en. Unik har en. Scream har en. På så sätt kan jag förbereda oss på bästa sätt och ju mer man tävlar ju mer vana får man och varje tävling ger faktiskt en utveckling framåt. Det är inte lätt att tävla: Man ska hålla nerver i schak, man ska finnas där och SKITA i alla andra runtom en. Det är du som styr dina känslor. Det är du som bestämmer vad du ska fokusera på så släpp kraven och kör erat race! 🙂 Ni är lika bra oavsett hur det går!

Här har ni Uniks och min lista och den läser jag alltid innan vi går in på plan!

Tävlingspsykologi.

Mål: Ta sig igenom programmet

Syfte: Lära känna varandra mer

Krav: Finnas där för Unik och skita i alla andra.

Efter tävlingarna så sätter jag mig ner och funderar om vi uppfyllde dagens mål och om syftet blev uppfyllt och sen skriver jag alltid ett plus och ett minus på vad jag ska tänka på tills nästa gång.

DSC_0799

SUVERÄNT IA

Ia och jag hade världens bästa träningspass igår! 🙂 En tydlig planering och nu ska vi absolut tävla! Hon känns mer som sig själv nu och skendräktigheten är borta, som vi behövde ett bra träningspass!

Trots att tanten blir 9 år i Maj har hon en sjuhelsikes fart och vill så mycket, känns så roligt. Igår fokuserade vi på dom momenten hon har lite svårare för: Dirrapportering, Rutan och Vittringen.

Hon gjorde en klockren höger ruta och en fin höger dirrapport, inga fel och så gasad. Vittringen gick också bra! Nu ska vi fokusera på detaljer till veckan och sen är det bara peppa tävling. Känns roligt.

Scream fick också träna och mycket stolt är jag över grabben. Lite flackig men annars duktig. Han är rätt ung ännu så klart koncentrationen sviktar ibland 🙂 Snygg ruta fick vi till, pepp!

Unik får ännu inte träna men hans sår läker fint! Näst sista veckan i Mars ska vi ta bort stygnen och då hoppas jag allt ser bra ut så han slipper en till operation men han mår bra och är pigg.

Nu ska jag och trion ner mot centrum för att träna.
HUNDTRÄNING ÄR SÅ UNDERBART!

DSC_1759 DSC_1670 DSC_1700

En förbannelse eller bara stött på lite hinder på vägen?

Jag satt och fundera igår kväll efter jag tvättat rent Uniks sår. Som förövrigt läker fint och han är så pigg; blir mer och mer lik sig själv. 🙂 Värmer i mitt hjärta.

Iallafall jag tänkte tillbaka på Rebell och Sinus. Det gör ont i mig att vi aldrig har fått en chans att uppnå alla våra planer och varför jag inte fick mer tid tillsammans med dom för dom var och är mitt allt.

Det var två riktigt fina hundar som hade väldigt fina egenskaper. Jag är glad för den tiden vi fick tillsammans för den värdesätter jag högt. Jag älskar och saknar dom.

Jag minns Rebell; hur roligt vi hade på tävlingar. Rebell var min första hund. Han som lärde mig mycket om allt. Jag har nog han att tacka för allt; han var en svår första hund men tack vare det utvecklades jag. Mycket hund i vardagen men så fin och lyhörd i träning.

Minns när vi kom till eliten och en tävling apporterade han konerna, kanske inte så passande för betygen men så himla gulligt, jag skrattade och domaren skrattade. Åh älskade Rebell. Sen började jag drömma om lydnaschampionatet och uppnå det med Rebell; min bästa vän. Tyvärr blev det inte så. Han blev sjukare och tillsammans spenderade vi nu varje minut för att göra det till hans bästa. Våran sista tid vad oslagbar och när han vad 4,5 år fick han somna in. Aldrig glömd men alltid saknad och älskad.

Sinus var helt tväremot Rebell. Dom var som dag och natt. Sinus var helt galen och alltid glad. Han gav allt i träning och när han fick en uppgift gjorde han den till 100 procent även om koncentrationen ibland släppte, haha.

Att starta tävlingskarriären med Sinus var en once in a lifetime upplevelse. Vilken krigare! När vi fick vara med i talangtruppen och utvecklades så mycket tillsammans.

Jag minns en tävling. Vi tävlande klass 3 i Skellefteå och jag hade äntligen lärt mig hur man uppvärmer Sinus bäst för att han ska hinna landa. Momenten kändes bra och trots att tävlingsledaren glömde ge vittringspinnen i början av programmet så fixade han det klockrent. När det var prisutdelning och dom ropade upp mig och Sinus på 308 poäng trodde jag inte det var sant, visst kändes momenten bra men så bra kunde jag inte tro. Glädjetårar och åter glädjetårar. Vilken dag det var!

Sen började vi fila på elitmomenten och drömmen att en dag kanske kvala in till SM med Sinus växte fram. Ett championat var vårat stora mål. Tyvärr tog det stopp. Rehabresan började och Sinus extra kota var så stor att den tryckte på i ryggen. En tid till strömsholm för MR och CT i Mars var bokad men i slutet på januari 2012 kunde inte Sinus gå. Bakdelen var inte med och han skulle aldrig överleva att åka 100 mil med bil ner till Strömsholm. Akut veterinärbesök och ja paniken inom mig anade vad som väntade. Sista veckan gjorde vi allt vi kunde. Skapade fler minnen tillsammans och när Sinus var nyss fyllda 3 år blev han himlens vackraste ängel.

Så har vi älskade lilla Unik. Min lilla Unik som har världens största knepiga personlighet. Alltid tapper och alltid stark. Unik är 2 år och aldrig har han varit sjuk. Så det kom som en chock när han fick problem med snoppen och fick genomgå en plastikoperation för att dra fram huden så förbuden blev längre. Uniks operationssår läker fint och han är riktigt pigg och glad, värmer i mitt hjärta.

Men när Unik blev uppflyttad till eliten våren 2012 så började jag drömma om championatet och en dag ta SM poäng. Vi har ingen brådska för han är ju så ung men klart man drömmer. Alla har ju ett mål med sin hund som tävlar. Men när vi planerade tävlingar i eliten och jag började drömma om championatet så blev Unik sjuk och var tvungen att opereras..

Det känns som att det vilar en förbannelse över mig och ja jag är livrädd att drömma och planera nu. Är det bara hinder på vägen och sjukt mycket otur och snart vänder det? När vi kommer till eliten och jag börjar drömma är det som att någon med flit vill slänga skit på en. Har vi inte haft våran otur nu? Ja man undrar ju.

Mina hundar är bra! Dom är riktigt fina träningsvänner och suveräna familjehundar. Vi har så kul i allt vi gör i jag älskar dom mer än livet själv. Men jag tycker det är orättvist mot dom att dom ska dras med alla konstiga besvär och aldrig få göra det som dom tycker är roligast. Att dom aldrig får ha flyt! Ge mig alla konstiga besvär istället men låt dom få vara friska och ha roligt !!!

Det viktigaste nu är att Uniks sår ser bra ut och att allt läker bra! Unik min bästa lilla vän. Världens bästa kompis.

En dag kanske vi vågar drömma igen och planera men nu nä nu gör vi inte det.

20130310-084724.jpg

20130310-084739.jpg

Ia back in business

Fullt upp. Har  nu haft semester en vecka med Unik och nu börjat jobba igen. Letat hundvakt till Unik medans jag nu jobbar då den lilla busen har lärt sig komma åt och slicka med tratten på. Gjorde ett par byxor åt honom men dom hade Ia i munnen när jag kom hem, eh? Haha fyfan. Aldrig får man någon lugn stund 😀 Uniks sår läker iallafall fint och han är helt galen! Pigg och glad,  det värmer i mammahjärtat.

Ia och Scream får kriga i träning. Saknar att träna med Unik men förhoppningsvis om 2 veckor får vi börja igen.

Ia och Scream utvecklas jätte fint! I förrgår körde jag igenom Ia med kommendering och tror tanten börjar bli sig själv igen! Hon strulade endast vid vittringen och rutan men hade bra fart. Kändes bra! Hon var nog i behov av lite vila.. När vi ska tävla nu om ett tag så kommer hennes svaga delar vara rutan och vittringen. Förhoppningsvis hinner vi fixa till det innan.

Scream fick också kommendering och skötte sig strålande! Låg en bra plats med nya hundar och kunde koncentrera sig relativt bra trots störning runt!

Nu ska jag och Scream iväg och träna med Sofie och senare ska jag på jobbet, ha en fin lördag alla och lycka till alla som tävlar.

DSC_1797
” Nuså mamma, nu ligger puckot 😀 ”
DSC_1816
Unik bestämmer!