True friendship?

Igår tog jag och Unik äntligen en cykeltur efter 4 veckors uppehåll pga skadad tass. Unik älskar att cykla, han hoppar runt och svansen går som bara den 🙂 Är så underbart, bara vad ute med min bästa vän och skingra tankarna.

Har funderat mycket på sista tiden. Jag blir ofta besviken på människor, när jag ser hur dom ljuger och beter sig illa mot andra. Speciellt folk man har i sin närhet, som ska vara ens vänner som man har litat på men mest förvånad blir jag hur andra kan vara så förbannat blinda? Man måste nog skapa sin egna uppfattning om andra men ska det gå så långt att någon ska behöva göra någon lika illa innan man förstår att ”ah, den här var visst inget att lita på” Jag vet inte.. Blir så fundersam men man kanske inte ska förstå sig på mänskligheten.

Jag har många fina vänner utspridda runtom i Sverige och jag värdesätter dom alla högt. Jag skulle kunna gå igenom eld för doms skull. Jag har fina vänner jag umgås med här där jag bor och andra man umgåtts med som man tror är ens vänner men som i slutändan ljugit för en, snackat skit och sånt är inte okej. Jag har blivit sårad oerhört av någon jag trodde var min vän och det gör ont än idag, det sätter som sina spår om man säger så..

Men jag skulle inte klara mig utan mina fina vänner jag har idag. Många gånger när jag det krisar finns dom där baki hörnet, ställer upp och har hjälpt mig med hundarna åså – tack alla ni underbara! Ni vet vilka ni är. 

I slutändan ser man vilka som är ens riktiga vänner och vilka man kan lita på, vägen dit kan vara taggig och svår och man kan stöta på riktiga stolpskott men man får tänka att dom som består är dom som blommar finast och man är glad att just dom är ens vänner.

True friendship 

20120711-083804.jpg