Elitdebut

Igår debuterade jag och Unik i eliten och min älskade pralin är fantastik på alla sätt och vis. Han är underbar och jag kan inte vara mer nöjd över hans insats. Han är inte ens två är ännu och har inte mycket tävlingsvana.

Vi nollade endast vittringen (han plocka i en annan och kom sen in med rätt) och med lite större missar här och där och med endel små missar kostade det oss rätt mycket. Men jag försöker fokusera på det som kändes bra. Han satt sitt i grp vilket vi haft problem med och han gjorde rutan så fint.

Efter att vi hade kört kom folk fram och sa jag har en sådan härlig hund att titta på och det värmer i hjärtat för vi har så roligt jag och min lilla Kelpie.

Dessvärre blev jag lite knäckt, inte på Unik – han skötte sig strålande och är så underbar. Blev arg och besviken på mig själv.. Känslan på plan var så underbar och när vi gick friaföljet kändes det okej, som att all träning gett resultat men tydligen inte för när jag fick protokollet var tårarna nära… Känslan är viktigast men min braiga känsla jag hade när vi var på plan försvann när jag såg protokollet och allt jag tänkte var ”shit, var det så dåligt?! Har jag varit blind när jag tränat?” Antar det bara är bryta ihop och komma igen men först ska jag bryta ihop lite till för är så besviken på mig själv.

Är så tacksam jag får uppleva träning och tävlingar tillsammans med Unik för
han är så fantastiskt bra. Älskade bästa!

Emma kom dit med supersöta Udda och tittade och det var verkligen super trevligt att träffas igen, var alldeles för längesen! 🙂

Lägger in poäng och betyg senare, är på jobbet och bloggar via mobilen.

20120628-122623.jpg Min kung!