Älskade och så saknade.


Två nätter i lägenheten, andra natten utan mitt älskade lyckopiller. Det är tungt, fruktansvärt tungt. Sakta men säkert börjar den första paniken försvinna. Man vågar tänka, man klarar av att prata om det fast tårarna trycker på innanför ögonlocken. Man vågar se på bilder och man inser mer och mer att han aldrig kommer tillbaka.

1 vecka har det gått nu och saknaden är fruktansvärd. Sinus var så fantastisk på alla sätt och vis. Vi hade så många planer i sommar, vi skulle tävla i eliten, förhoppningen att ta sm poäng, tävla spår och vara ute och resa. Men främst av allt skulle min älskling bli frisk.

När jag var med Sinus var jag så trygg och han stormade in i mitt liv med dunder och bång, han kom under en tid då jag behövde han som mest och ärligt talat kan jag säga att han räddade mitt liv. När vi tränade och tävlade var vi ett och vi hade en oslagbar relation. En speciell relation men bara får uppleva en gång. Varje äventyr vi tog oss för kastade han sig in i med svansen i topp. Sinus sinus min underbara grå. Jag saknar dig, jag saknar oss och jag saknar känslan du fick mig att känna att med dig vid min sida klarar jag allt.

Jag är glad att jag har så fina vänner omkring mig. Dom stöttar och dom drar med mig ut. Uniken hjälper mig enormt, han ligger nära och muppar sig så att man inte kan hålla sig för skratt.

Jag vet att jag gjorde allt för Sinus, jag gav han ett fantastiskt liv och oavsett vad så prioriterar jag alltid mina 4-benta före allt annat. Dom är min familj, mina bästa vänner och dom får mig att känna mig värdefull.

Med Sinus utvecklades jag så inom hundträningen och tillsammans tog vi oss en bra bit på vägen. Varje träningspass var en upplevelse, varje träningspass var guldvärt! Kunskaperna kommer jag alltid ha kvar men frågan är när jag vågar mig ut för att föra dom vidare till min och Uniks utveckling. En dag i taget… Hunderiet är en så stor del av mig, det är liksom hela mitt liv. Jag andas det. Inte bara ett intresse. Jag vill nå långt och ta mig någonstans. Jag älskar hunderiet men har man förlorat två guldklimpar i ung ålder och nära inpå varandra början man fundera om allt är värt det, man funderar varför man håller på och varför livet är så förbannat orättvist. Det är vanligt att man funderar. En dag i taget.

Rebell och Sinus mina älskade underbara änglahundar, alltid med mig, aldrig glömda och föralltid så älskade. Ljuset brinner för er varje kväll och tårarna rinner för er varje kväll men det är för att jag saknar er så.