Jag saknar dig.

20120216-223809.jpg

Jag saknar min finaste Sinus. Vi som gjorde allt tillsammans. Där jag var där var Sinus. Nu är det så tomt. Jag känner mig så ensam fast man kan vara omringad av människor. Kvällarna är värst, man vill inte somna för man är så rädd – tryggheten som alltid låg vid en är nu borta. Jag blickar tillbaka på allt jag och Sinus har gjort och får panik inom mig, det gör ont att kolla tillbaka och det gör ont att inte förstå varför? Hur ska jag klara mig nu utan dig?Varför ska livet vara så orättvist? Den mest lyckligaste och gladaste hund måste tas ifrån jordelivet och färdas till guldmolnet där inga smärtor finns, älskade hade jag kunnat hade jag trollat bort din smärta. Jag tänker tillbaka på tävlingen i Skellefteå, lydnasklass 3 och den underbara känslan när vi gick in på plan och glädjen när vi fick 308 poäng. Min underbara grå du är fantastisk! Du hade kunnat ta dig så långt och du tog dig så långt trots att du bara var 3 år. Du är min hjälte och det kommer du föralltid vara. Jag älskar dig nu och föralltid. Det gör så ont inom mig och jag känner en sådan tomhet, känna glädje eller något alls finns inte nu. Min älskade Gråing jag behöver dig ❤ Jag vill tacka alla som hört av sig via mejl, sms, samtal, kommentarer osv, det värmer enormt men orken att svara finns inte nu men jag skickar en kram till er alla fina människor!