Bara vi två…

Idag efter jobbet tog jag med mig Unik ut på stan. Det är marknad i centrum så mitt bland allt folk körde vi frittfölj, fjärr och freestyle. Det uppskattades av lillgossen och vi hade det riktigt mysigt. <3 Blev massa slarvfel här och där men orka brysigpunktse, pralinen var glad , det är huvudsaken. Unik har haft det lite tungt sen Sinus somnade in. Han har aldrig varit ensamhund och aldrig äldst och i alla olika situationer där Niken hade det jobbigt så förlita han sig helt på Sinus och nu möta alla läskigheter ensam är stort för lilleman. Man märker att han saknar Sinus och Unik märks knappt inomhus numer. Unik är en vek typ, han är känslig och fruktansvärt låg. Som yngre jobbade vi jätte mycket med hans osäkerhet bland människor, han tog till flykt. Nu idag när man ser han kan man inte tro det, han är världens underbaraste goaste grabb som älskar att krypa upp i famnen på folk. Tiden vi la ner på socialiseringsträningen har verkligen gett resultat, mycket kan man jobba på ännu i olika situationer men vi har kommit en bra bit på vägen.

Men han utvecklas varje dag sen Sinus bortgång tack vare alla olika övningar och äventyr vi gör, snart har han vuxit i sin kostym och kommer ut som en mer självsäker pralin!

Det är helt klart tomt att ha en hund, det ekar tomhet och jag saknar att se två idioter springa omkring och ge så mycket kärlek mellan varandra.
Promenaderna blir inte detsamma och jag saknar att skriva en simpel sak som ”mina hjärtan, mina gossar, älskade grabbar osv…”
Våran familj blir aldrig detsamma nåmer. Inte utan Rebell och inte utan Sinus för nu är det bara jag och Unik..

Jag hade inte orkat om jag inte haft Unik vid min sida, han hjälper mig så oerhört mycket. Min älskade pralin, så speciell men så Unik!

Min älskade Unik

Glada Niken

CARRY YOU HOME

Idag har sorgen tagit över mig helt. Jag saknar min underbar Grå.
Tårar har forsat nerför kinderna, tusen frågor utan svar har cirkulera runt och ångesten har stuckit till inom mig som ilskna nålar.

Det är förbannat tungt, vissa dagar mer än andra och just nu smärtar det i hela kroppen….
Min fantastiska Sinus, min hjälte, mitt älskade lyckopiller – du fattas mig och det gör så ont att andas utan dig vid min sida. Tomheten ekar i hela mig, saknaden kväver mig som kvicksand och allt jag vill är att hålla om dig igen och aldrig släppa taget.

Jag älskar och saknar dig.
Du är föralltid i mina tankar min fantastiska underbara Sinus.

Alldeles rörd.

Jag blir alldeles rörd och vill tacka er alla underbara människor för erat fantastiska stöd. <3 Jag har fått/får mejl, kommentarer, sms, telefonsamtal, meddelanden på facebook, logginlägg och det värmer så inombords, att veta det finns så många som stöttar en, tänker på en och skickar kramar.
Jag och Unik skickar en kram till er alla och ni ska veta att erat stöd är fantastiskt!

Internet är bra på många sätt och vis och tack vare era fina ord har det varit lite lättare att andas, att veta det finns så många därute som bryr sig och delar ens sorg. Hade Sinus pratat hade han tackat er för att ni finns här för mig och Unik.

Jag är omringade av fina människor som bryr sig, som finns här för mig, fångar upp mig när jag faller och stöttar mig. Det är skrämmande och betydelsefullt och jag vill ni alla ska veta att det värmer.
TACK ALLIHOPA!

Unik min älskade fantastiska vän. Han räddar mig varje sekund när han lägger tassen på min axel, delar min sorg, finns här, gör muppsaker som får mig att skratta och på nätterna är han min älskade trygghet.

Varje gång du tänker att du inte orkar längre. Kommer från ingenstans ett litet ljus. Det lilla ljus kommer att förnya din styrka. Ge dig kraft att gå ett steg till – älskade lilla Unik!

”En litet steg i taget blir många, många mil.  ♥”
- Den meningen ekar i mitt huvud, den snurrar runt där och det är den meningen jag tänker på när allt känns tungt. Tack Catarina.

Älskade och så saknade.

Två nätter i lägenheten, andra natten utan mitt älskade lyckopiller. Det är tungt, fruktansvärt tungt. Sakta men säkert börjar den första paniken försvinna. Man vågar tänka, man klarar av att prata om det fast tårarna trycker på innanför ögonlocken. Man vågar se på bilder och man inser mer och mer att han aldrig kommer tillbaka.

1 vecka har det gått nu och saknaden är fruktansvärd. Sinus var så fantastisk på alla sätt och vis. Vi hade så många planer i sommar, vi skulle tävla i eliten, förhoppningen att ta sm poäng, tävla spår och vara ute och resa. Men främst av allt skulle min älskling bli frisk.

När jag var med Sinus var jag så trygg och han stormade in i mitt liv med dunder och bång, han kom under en tid då jag behövde han som mest och ärligt talat kan jag säga att han räddade mitt liv. När vi tränade och tävlade var vi ett och vi hade en oslagbar relation. En speciell relation men bara får uppleva en gång. Varje äventyr vi tog oss för kastade han sig in i med svansen i topp. Sinus sinus min underbara grå. Jag saknar dig, jag saknar oss och jag saknar känslan du fick mig att känna att med dig vid min sida klarar jag allt.

Jag är glad att jag har så fina vänner omkring mig. Dom stöttar och dom drar med mig ut. Uniken hjälper mig enormt, han ligger nära och muppar sig så att man inte kan hålla sig för skratt.

Jag vet att jag gjorde allt för Sinus, jag gav han ett fantastiskt liv och oavsett vad så prioriterar jag alltid mina 4-benta före allt annat. Dom är min familj, mina bästa vänner och dom får mig att känna mig värdefull.

Med Sinus utvecklades jag så inom hundträningen och tillsammans tog vi oss en bra bit på vägen. Varje träningspass var en upplevelse, varje träningspass var guldvärt! Kunskaperna kommer jag alltid ha kvar men frågan är när jag vågar mig ut för att föra dom vidare till min och Uniks utveckling. En dag i taget… Hunderiet är en så stor del av mig, det är liksom hela mitt liv. Jag andas det. Inte bara ett intresse. Jag vill nå långt och ta mig någonstans. Jag älskar hunderiet men har man förlorat två guldklimpar i ung ålder och nära inpå varandra början man fundera om allt är värt det, man funderar varför man håller på och varför livet är så förbannat orättvist. Det är vanligt att man funderar. En dag i taget.

Rebell och Sinus mina älskade underbara änglahundar, alltid med mig, aldrig glömda och föralltid så älskade. Ljuset brinner för er varje kväll och tårarna rinner för er varje kväll men det är för att jag saknar er så.

En dag i taget så kanske vi klarar oss igenom detta

Igår fyllde jag år, ett år äldre men inte känns det bra. Saknade en vän, min bästa vän. Älskade Sinus vad jag saknar dig. Jag vet inte vad som kommer hända med bloggen. Livet känns så jävla förbannat orättvist och jag förstår ingenting. Uppdateringarna blir med mellanrum och bloggen fyller inte ut sin egentliga funktion längre. Den här bloggen är ju till för Sinus och Unik – skriva om deras träning, lägga ut filmer och skriva hur mycket jag älskar dom men en stor del saknas, en underbar hund som är mitt allt saknas och det gör så förbannat ont. Lever i något slags hopp och tror jag ska hämta han snart, han är ju bara på semester min älskade Sinus. Har mycket kvar att ta tag i. Hemma i lägenheten har jag inte varit ännu för överallt är Sinus. Vi flyttade ju dit allihop och nu ekar den tomhet.. Unik saknar sin storebror. Han fick komma in och lukta på Sinus, säga farväl när han somnat in och Unik försökte hångla upp han som “vakna då bror, nu ska vi hem”. Han såg ju upp till Sinus, var alltid steget bakom och förlita sig helt på Sinus och för Unik nu att vara ensam hund är något nytt då han aldrig varit det och sen bli mannen i huset.. Han ger mig tröst iallafall min fina Nik, ska vara extra nära och helst i famnen. En dag i taget så kanske vi klarar oss igenom det här, en dag i taget.. Men älskade Sinus jag saknar dig och du är föralltid älskad. Tänker på dig hela tiden och önskar så detta vore en mardröm. Du är mitt hjärtas ängel. Hoppas du och Rebell tar hand om varandra nu, kom och hälsa på mig ibland. Puss till er mina älskade ängla hundar.

Jag saknar dig.

Jag saknar min finaste Sinus. Vi som gjorde allt tillsammans. Där jag var där var Sinus. Nu är det så tomt. Jag känner mig så ensam fast man kan vara omringad av människor. Kvällarna är värst, man vill inte somna för man är så rädd – tryggheten som alltid låg vid en är nu borta. Jag blickar tillbaka på allt jag och Sinus har gjort och får panik inom mig, det gör ont att kolla tillbaka och det gör ont att inte förstå varför? Hur ska jag klara mig nu utan dig?Varför ska livet vara så orättvist? Den mest lyckligaste och gladaste hund måste tas ifrån jordelivet och färdas till guldmolnet där inga smärtor finns, älskade hade jag kunnat hade jag trollat bort din smärta. Jag tänker tillbaka på tävlingen i Skellefteå, lydnasklass 3 och den underbara känslan när vi gick in på plan och glädjen när vi fick 308 poäng. Min underbara grå du är fantastisk! Du hade kunnat ta dig så långt och du tog dig så långt trots att du bara var 3 år. Du är min hjälte och det kommer du föralltid vara. Jag älskar dig nu och föralltid. Det gör så ont inom mig och jag känner en sådan tomhet, känna glädje eller något alls finns inte nu. Min älskade Gråing jag behöver dig <3 Jag vill tacka alla som hört av sig via mejl, sms, samtal, kommentarer osv, det värmer enormt men orken att svara finns inte nu men jag skickar en kram till er alla fina människor!

SOV I RO ÄLSKADE HJÄRTAT

Min älskade tappra vän. Min finaste Sinus. Tårarna bara rinner. Du fattas mig så enormt.

Tack för dom här fantasiska åren, tack för alla minnen och tack för allting. Du har spridit runt dig så mycket kärlek, så mycket värme och så mycket glädje.
Mitt älskade levande lyckopiller, du är föralltid saknad och föralltid älskad.

Dom här senaste dagarna har varit fantastiska och tunga på samma gång. Vi har tränat, tagit långpromenader, sprungit, fotat och ätit i mängder. Vi har gjort allt det Sinus tycker om mest.

Jag försökte vara stark och modig, jag försökte hålla ihop men det gick inte. Du låg där i min famn så lugnt och vackert, jag visade i ditt öra hur mycket jag älskar dig, hur mycket jag kommer sakna dig och att du är det allra dyrbaraste jag har. Tårarna bara rann och allt gick så fruktansvärt fort. Jag ville inte lämna kvar dig där, jag ville ta med dig hem. Med dig lämnade jag kvar hela min själ, med dig flyger den vidare. Jag älskar dig.

Jag kämpar efter luft, förstår inte varför livet ska vara så orättvist. Tårarna bara rinner och mina ben är som spaghetti. Lever jag? Hjärtat slår fortare och fortare, ångesten knackar på och ingenting kommer någonsin blir detsamma nåmer. Jag har förlorat min andra halva, mitt älskade hjärta. Så många drömmar och planer vi hade, så mycket vi skulle uppleva tillsammans men främst av allt skulle du bli frisk. Jag hade gett dig hela mitt liv om du bara hade sluppit all smärta men finaste gråing, nu slipper du ha ont. Nu skuttar du på guldmolnet tillsammans med storebror Rebell, han tar hand om dig nu men älskade ni – lova att hälsa på mig, glöm mig aldrig för jag älskar er så…

Tack Sinus för all din kärlen du givit mig, tack för denna tid min fantastiska vän. Jag kommer aldrig sluta älska eller sakna dig. Du är mitt allt. ♥

2009-01-11
-
2012-02-14

♥

JAG ÄLSKAR DIG!

FÖR ATT JAG ÄLSKAR DIG SÅ!

<3 Föralltid älskad. <3

Jag försöker få fram ord men det är hopplöst. Jag vill bara stanna tiden här och nu. Det gör förbannat ont och jag vill bara skrika ur all min sorg.

Vi tar mängder med långpromenader, tränar, äter i mängder och myser i mängder. Sinus blir fruktansvärt trött av sin höga dos smärtstillande men varje morgon ger han mig en puss och det hugger till i hjärtat, min älskade bästa vän, vad jag kommer sakna dig. Om jag kunde trolla skulle jag trolla bort din smärta, hela dig och bära din smärta åt dig. Den mest levnadsglada hunden, mitt älskade lyckopiller <3

Många frågar hur det kunnat bli såhär pass dåligt med Sinus och varje dag frågar jag mig själv det. Förra veckan gick allt så fort, från toppen till botten. En levande mardröm. Sinus visar sällan smärta, han håller ut och han hade kunnat springa ett maraton med brutet ben. Natten innan vi for in akut till veterinären fick jag en panik känsla i kroppen. Sinus sov inte och pep för han hade så ont, hade svårt att lägga sig och under den natten vakade jag över honom som aldrig förr. På morgonen var han piggare men ändå inte okej, vid lunchtid var han så dålig, han kunde inte ställa sig upp själv, inte gå någonstans för ryggen låste sig och såfort man tog i han så skrek han. Vi åkte in akut till veterinären och sen dess har mardrömmen spelat sig om och om igen.. Nu får han höga doser smärtstillande för att klara dessa dagar, dessa sista dagar då vi ska ta farväl, åh gud vad mitt hjärta gör ont.. Hur ska man orka ta farväl av den som betyder mest? Av sin bästa vän som håller ihop en?

Det är ett tungt beslut att ta då man bestämmer att låta sin bästa vän vandra vidare, det skaver i hela kroppen men jag värdesätter mina finaste 4-benta så enormt och det är upp till mig att se till så dom inte har ont, se till så dom inte lider. Det är upp till mig att ta hand om dom och det är upp till mig att ge dom det bästa. Jag skulle göra allt för dom, hade Sinus blivit frisk av att jag gått igenom eld för att hämta en mirakelkur hade jag gjort det, jag lever för mina älskade gossar, min finaste familj dom är.. Det gör bara så ont, snart delar jag inte mitt liv med min bästa Sinus. Det hugger till och jag vill bara ha han här hos mig föralltid. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig min underbara grå..

Sinus är det bästa man kan ha, han är en toppen hund men framförallt är han en toppen vän. Ställer upp i vått och torrt och den relationen vi har är oslagbar, ger jag 100 procent ja då ger han tillbaka 200 procent. Min ädla vackra Sinus.

När jag var tvungen att låta min finaste Rebell somna in för snart 2 år sen var det de värsta jag varit med om. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle gå igenom det igen för det gjorde så förbannat ont Men nu måste jag vara stark för Sinus skull, jag måste vara lika tapper som han och jag måste finnas där för honom ända in i slutet. Jag vet att Rebell möter upp Sinus på hans guldmoln och dom kommer ta hand om varandra.

Jag vill tacka er alla, vi har så fina människor runt oss och erat stöd betyder mycket i denna mardröm.
Vi skickar kramar till er alla..

För att jag älskar dig. ♥
Snart förändras allt föralltid men älskade vet du vad jag vet?
You are everything and the hardest part of this is to let you go.

Snart förändras allt föralltid

Älskade, vet du vad jag vet? ♥
Jag befinner mig just nu i en mardröm. Min älskade bästa Gråing, det bästa jag har kommer vandra vidare. Igår var vi in akut hos veterinären och han har fått utskrivet hög dos smärtstillande så han ska klara sig några dagar. Hans rygg klarar inte mer och sen måndag har allt bara gått så fruktansvärt fort.

Mitt hjärta gråter, min själ gör så ont och jag undrar ”varför?!” Livet är inte rättvist. Sinus är allt jag har, jag håller han så kär och det här är så fruktansvärt tungt. Jag vill tacka alla som hört av sig och alla som bryr sig, det värmer men just nu är allt bara nattsvart. Min finaste bästa Gråing mitt hjärta gör så ont.

Mardröm

Det kommer bli tyst i bloggen några dagar framöver. Det är tungt just nu och livet är inte rättvist.
Jag kommer blogga om allting men är inte redo än.

Kram till er alla fina och ta hand om varandra.